Gott nytt surkärringår!

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Gott nytt år eller nåt till er. 2014 kommer säkert bli prima. För mig och mitt igendammande skrev. Men visst, hoppas ni får kul i kväll! Ni och era fantastiska sexliv… (Jag veeet, jag valde själv att jag och vännerna skulle fira nyår hemma, jag vet… Men jag tänker banne mig ändå vara avundsjuk på er! Det har nyss varit jul och min present till mig själv var rätten att vara ologisk. Så festa loss åt mig också i kväll – era jäklar…)

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Oförlåtligt beteende på en dejt (tydligen)

Posted in Konversationer, Observationer

Att gå på dejt är att ge sig ut på ett minfält där det inte finns utrymme för minsta felsteg. En tå på känsligt område, och du får sargad linka hem med blödande stolthet och ett par decimeter kortare ben.

En vän dök upp till en lunch med ansiktsuttrycket av någon som just återvänt från krig. Första frågan var därmed självklar:

Jag: ”Hur gick dejten?”

Hon, tar en sipp av sitt kaffe och blickar ut i fjärran mer stoiskt än Russel Crowe inför sin skövlade hemby: ”Du vet hur vi har pratat om att regel nr 1 för dejting borde vara att inte kolla in andra människor mitt framför den andra personen?”

Jag: ”Ja?”

Hon: ”Det visade sig att den regeln bara gäller män. Vi kvinnor kan tydligen göra något ännu värre.”

Jag: ”Jaha?”

Hon: ”Eller jag tror att variabeln är vi kvinnor över 30.”

Jag: ”Oj! Det finns mycket vi kvinnor över 30 inte får göra. Vad är alltså nr 1?”

Hon: ”Tja, medan män inte får kolla in andra kvinnor, får vi kvinnor aldrig, aldrig, aldrig, inte ens för en sekund, lägga blicken på ett barn. Och råka, ja du vet, le.”

Jag: ”Aj, aj, aj, aj, aj… Hur tog han övertrampet?”

Hon: ”Han fick ett mess från en vän. Som hade blivit överkörd.”

Jag: ”Rimligt! Överkörd och messar… Man tycker att han borde ha kunnat komma på en mer sannolik ursäkt.”

Hon, rycker på axlarna: ”Dödsskräck gör så med ens hjärna.”

The Scariest Monster of Them All – en 30+kvinna som tycker om barn. En blick, och män sitter plötsligt i en pöl av sin egen urin.

Nätdejt 1/10 – känsliga läsare varnas

Posted in En high five på det!, Lite för mycket ärlighet

Jag tror jag har utvecklat en semipsykotisk relation till den här bloggen. Ni har blivit mitt samvetes allsmäktige domare, och rättssalen är min skalle (förlåt för brölandet nyss, jag blåste håret). Det började med att jag visste att jag hade gjort något dumt om jag kände tveksamhet inför att nämna det här, men nu har det utvecklats till nya schizofrena nivåer. Jag har nämligen börjat ha inre dialoger med er även innan jag gör det dumma. Så jag kommer käbbla lite med er i dag, även om ni inte säger emot, för jag käbblar egentligen med mig själv.

Jag vill också varna känsliga läsare för att följande inlägg kan innehålla stötande mentala bilder. Av mig när jag har sex. Huvaligen! Jag vet inte hur mycket ni klarar innan ni måste ta till luktsaltet för att inte chocksvimma, och eftersom det säkert inte har producerats luktsalt sedan 1800-talet så är jag lite orolig för att ni ska få hjärnskador när ni med handloven mot pannan segnar ner, så därav min varning, och så får ni säga till efteråt om det blev för mycket. Redo? Bra!

Så, nätdejt nr 1 medförde x antal timmar samtal och y antal glas vin, vilket resulterade i ett högst spontant fall av slamperi. Hehe, jorå, high fives till er alla! Mer slamperi åt folket säger jag! Om det bara hade slutat där…

Det var nämligen bra. Makalöst bra. Marken skakade tillräckligt för att göra göteborgska fiskare oroliga för en tsunami, och mina grannar måste ha vaknat skräckslagna i tron att någon just blev långsamt styckmördad på mitt våningsplan. Jag somnade med någon sorts halelujatanke om att jag hade hittat mannen i mitt liv och tänk om man kunde ha det såhär jämt och undra hur våra barn skulle se ut… För att sedan vakna, nöjt sträcka mig efter denna fantastiska varelse – och inte ha ett dugg att säga. Inte ett ord! Och nu undrar ni kanske hur det faktum att vi inte har något att prata om inte avslöjades under heldagsdejten innan sexet, och inte vet väl jag hur det gick till! Men de där y antal vinglasen var ju inblandade och vi pratade väldigt länge om hans jobb, och hans jobb var väldigt intressant så det höll mig fascinerad under dejtens alla timmar, tills vinet hade gjort sitt och jag, tja, blev intresserad av annat… Men nykter, med känslan av att det kanske blir aningen märkligt att börja snacka jobb här med diverse kroppsdelar i dagsljus, fanns det plötsligt inget att ersätta det med. Vi bara stirrade på varandra och var obeskrivligt, ojämförligt obekvämt tysta.

Och nu till dilemmat… Inte behöver väl det här vara ett problem?! Vadå, inget att prata om, jag kan väl prata med mina vänner! Jag kan prata med mina kollegor! Innan jag kommer hem och gör helt andra saker än att prata! Kom igen nu, jag måste väl inte ge upp det här?! Och innan ni, min hjärna, mitt samvete och mitt överjag säger något vill jag bara inflika en liten detalj – fem gånger. Fem gånger… Jag säger bara det, låter er marinera lite i den detaljen, och lämnar er sedan för att begrunda.

(…)

Eller okej, jag måste säga en sak till till mitt försvar! Han verkar inte ha några som helst problem med det här! Han vill ses igen. Så då måste jag väl få säga ja, även om jag vet att vi aldrig kommer kunna relatera till varandra mentalt? Jag menar, det finns andra saker som är viktiga för en människa än samtal! Som… fysisk aktivitet! Har ni någon aning om hur många pensionärer som har hälsoproblem efter ett liv med för lite motion? Det är faktiskt väldigt viktigt att hålla igång kroppen för att inte hamnar där! Så jag gör både honom och mig en tjänst! Och Sveriges sjukvård! Faktiskt! Tänk på det!

(…)

Och Göran Persson sa till oss att skaffa fler barn! Och även om det vi gör inte resulterar i barn (ögonblick av panik inför den tanken) så övar vi oss ju! För rikets skull! Sverige behöver oss!

(…)

Damn it! Damn it!!

(…)

Okej då, jag veeet, sluta tjöta hål i mitt huvud för guds skull!! Jag skaaa vara ärlig mot honom och mig själv och hela jäkla världen. Jag ska inte påbörja något som jag vet inte kommer fungera. Jag ska gå tillbaka till ett skrev igenväxt med spindelväv och ett närhetsbehov vars enda möjlighet till påfyllnad är när en frekkin vind blåser förbi. Fine!!

(…)

Damn it. Jag som precis hade fått mig nåt och blivit en harmonisk människa – inför utsikten att ge upp det blir jag ju ännu mer pissed off än innan!

Det är banne mig inte lätt att hitta någon att leva med, när det är så otroligt mycket som ska funka… Men jag är ju i alla fall snabb till testlabbet! (Vi säger att det är något positivt och lämnar det där.) 😉

Loggbok 2 över nätdejting

Posted in Dejting, Observationer

Kan man ge sig själv grav hjärnskakning genom att dunka huvudet mot tangentbordet? Upprepade gånger. Sisådär femhundrafyrtioelvatusen. Eller i alla fall mentalt fortsätta dunka efter att de tre första smällarna har fått G-tangenten att skeva och gett pannan ett rutmönster…

Det här med nätdejting är nog inte bra för min hälsa. Men i helgen har jag i alla fall en inbokad dejt på en pub på Södermalm, så det glas vin jag tänker häva i mig blir flytande medicin. Undrar du vem det är? Äh, det viktiga är att jag ska få dricka vin, har jag högre krav än så lär mina skinkor aldrig lämna soffan. Tänker att det ska bli min strategi – lägre förväntningar, högre avverkningstakt. Eller som en människa mån om att låta sympatisk skulle säga: ”Jag tycker bara om att träffa nya människor, så det är mer en kul grej och inget som innebär några krav.” Vilket så klart inte stämmer. Jag hatar att träffa nya människor. Men jag tycker om vin.

Jag hoppas verkligen att du också har gjort dina timmar?! (Genomträngande magisterblick och händerna på höfterna!) Kom igen nu, om jag har orkat scrolla mig till en musarm så orkar du!!

Nyår på Stockholms uteställen

Posted in Observationer, Singelliv

Jag är gammal (mentalt), jag är trött (fysiskt), jag nära på avlider av en rejäl baksmälla nu för tiden och jag ser det som ett flåsigt gympapass att raka benen. Jag har vid 32 års ålder, efter otaliga nyårsnätter på uteställen, rätt att fira nyår 2013 med en lugn middagMen alla ni fräscha människor där ute har banne mig en skyldighet att köra klackarna i taket, om de så ska häftas fast med spikpistol. Allt det här tråksnacket om att fira nyår hemma, hoppet står till er att vända den trenden! Jag kan tipsa om nyår på Berns och Södra teatern i Stockholm. Båda har fått mig och mina vänner att skåla bort smärtan i våra klackskorsklädda fötter, skapa batikmönster på våra finklänningar av alla drinkar som spillts ut på dansgolven, somna i högar på efterfester eller vakna i en trevlig mans mörbultade säng. Och så klart ha kräkfest dagen efter. Som vid alla urspårade partykvällar med krav från alldeles för höga förväntningar. Rätt så trevligt, helt enkelt. Dessutom har vänner haft vansinnigt roligt på tryckarnatten på Färgfabriken och på nyårsmaskerad på Under Bron.

Ge fler nyårsfesttips om du sitter inne med några, och ta en extra skål för mig där ute!

Loggbok 1 över nätdejting

Posted in Dejting, Observationer

App app, inga ursäkter nu! Det är dags för dagens pass av nätdejting. Redo? Here we go… (Såvida du inte är i ett förhållande, i så fall kommer jag elektroniskt skalla jag dig om jag ser dig på de här sidorna. Eller knäa. En skallning eller ett knä, jag är så vansinnigt godhjärtad att jag låter dig välja. Eller om du faktiskt inte vill träffa någon, då slipper du också. Eller om du tycker att livet kastar till dig tillräckligt många stora kärlekar ändå… varpå du är förpliktigad att berätta för mig hur fasen det går till. Men i övrigt – nu kör vi!)

20.30: Ställer in sökning, man, åldersspann, Stockholm, med bild. Blir så golvad av siffran för antalet profiler (finns det ens såhär många människor i Stockholm?!) att jag utmattad måste pausa för att se ett avsnitt av Sons of Anarchy. Har uppenbarligen fenomenal självdisciplin. Börjar om med mer begränsat ålderspann.

21.35: Börjar scrolla.

21.38: Klick 1: Konventionellt söt, men intetsägande presentation. Sammanfattat ”okomplicerad man som alltid ser det positiva i vardagen och älskar livet”. Urrk! Hatar människor som älskar livet. Går vidare.

21.45: Klick 2: Konventionellt söt, intetsägande presentation. ”Tycker om att umgås med vänner och resa. Söker en söt och trevlig tjej.” Och sedan inget mer. Okeeej, jamen nu vet jag verkligen vad som utmärker dig. Är dessutom aningen osäker på om jag är trevlig. Eller söt. Mer… awesome på sitt eget egendomliga sätt. Är det ingen som har önskat sig det? Går vidare.

21.46: Klick 3: Intressant!! Inte särskilt vältränad (I like! Vem sjutton orkar dejta någon som man måste hålla in magen för.), en tatuering skymtar vid ärmen (ja ja, vissa klyschiga smakpreferenser måste jag få ha), och blicken är skärpt. Hans presentation är ett under av välskrivenhet (jag bestämmer att det är ett ord nu, basta) och han är inte kortare än jag (okej då, två klyschor). Han verkar intelligent! Älskar’t! Mailar… Men går vidare i väntan på svar.

21.58: Har fått sug efter smarta killar som faktiskt kan vara genuint intressanta, vilket gör att jag nära på ger mig själv musarm genom att hysteriklicka runt på jakt efter smart skrivna presentationer.

22.10: Letar fortfarande. Breddar åldersspannet…

22.34: Klick 36: Äntligen en till! Skärpt. Mailar.

22.34: Registrerar att mitt mail till klick 3 har blivit läst men inte fått svar. Vad i helsike?! Granskar min profil. Blir självmedveten. Jag ville ha bilder som gjorde mig liiite snyggare, men inte alltför mycket så att personen inte skulle få hjärtinfarkt och springa åt andra hållet när han väl träffade mig. Var kanske en dålig idé…

22.42: Ett svalt svar från klick 36. Ingen fråga. Skit. Lägger ner datorn och attackerar mobilkameran för att få till en bild som visar mig snygg, smart, eftertänksam, glädjefull, intressantskönavslappnadsexigintelligent och allmänt awesome. På samma gång. Så klart.

23.36: Ger fan upp. Har vridit nacken halvt ur led, har kramp i ansiktsmusklerna och träningsvärk i armen som håller upp mobilen för att ge den där smickrande vinkeln som 14-års tjejerna kör. Får en halv sekunds skamfull insikt om vad jag egentligen håller på med. Men går sedan snabbt tillbaka till att fokusera på att det ändå inte funkar. Piss!

23.37: Kollar ifall ett svar har kommit. Nada. Dock ett mail från en man i 60-års åldern (jippie…), och ett från en kille som skriver ”Tja jag heter Y jag är en trevlig och glad kille vill gärna lära känna dig messa lite?” Jag loggar ut.

23.43: Tvivlar. Jag pallar fasen inte. Det är ett sådant jäkla jobb att få till något med någon som är verkligt intressant! Eller okej, revidering: Det är ett sådant jäkla jobb för mig att få till något med en verkligt intressant. Vad är det för fel på mig?! Ligger utslagen med pannan mot skrivbordet och skulle kunna tävla med mitt tonårsjag i hur icke-existerande min självkänsla är.

23.47: Äh, vad är det för jäkla fel på dem?! Jag är ju awesome! Puckon.

23.50: Fast alla kan så klart inte vara puckon…

Med ett hjärta i höjd med fotknölarna, en stolthet som ändå håller hakan uppe, och en skam över de diverse kramperna i min kropp bestämmer jag mig för att ge mig på’t imorgon igen. Kämpa Singelbloggaren, kämpa!

Och ni där ute – nu ger vi oss fasen inte!! Kom igen nu, kämpa på!! Det blir ju kul sedan när det är dags för vindejt. Eller, förutom när dejten inte kan säga mer än tre ord i en mening och ständigt kollar in andra tjejer som går förbi… Men man får ju i alla fall dricka vin!

Nyårslöfte: Dejta skiten ur 2014

Posted in Dejting, Observationer

Visst, det är inte nyår än, det vet jag med säkerhet eftersom jag inte ligger i min soffa och hulkgråter. (Det står numera mellan det alternativet och att ha middag med tre vänner. Som alla är singlar. Och har varit det i mer än fem år. Vilket innebär att våra levrar vid det här laget är mer skrumpna än kulorna på ett gäng steroidstinna bodybuilders i en isvak, och inte kan vecklas ut ens med de mest frenetiska bastuorgier. Så vi tänkte bespara våra levrar nyårets prövningar och ha en stilla middag i stället. Jepp. Fy fan vad vi har gett upp…) Men jag tänker ändå göra ett löfte. Ett några-dagar-innan-nyårslöfte.

En vän som anser sig kunna doktorera i nätdejting tornade nyligen upp sig över mig, pekade på mig med hela handen, och sa: ”Nätdejting funkar visst! Men du har ju ingen självdisciplin! Du måste gå på tio dejter för att få en fullträff – det är min statistiskt säkerställda siffra. Och den fullträffen kanske inte funkar av diverse skäl, så då måste du ta dig igenom tio dejter till innan du får ännu en fullträff. Så funkar det bara. Men så länge du gör jobbet så kommer de!”

Och det var något med den där upptornade bringan och pseudovetenskapliga tonen som gjorde att jag för några sekunder köpte hennes argumentation rakt av, och hann lova att jag skulle gå på tio dejter för att bevisa/motbevisa hennes tes. Sedan insåg jag arbetsinsatsen som skulle krävas och försökte desperat backa ur, men diverse hot uttalades och bringan fick så mycket luft i sig att jag praktiskt taget trycktes baklänges i min stol, så till slut gav jag bara upp och sa ja. Men jag tänker banne mig inte göra det ensam!

Ni måste följa med mig – föra protokoll och räkna ner. Och kanske dejta själva? Kan vi inte attackera nätdejtingsidorna med frenesin av rabiessmittade blodhundar (åh, hur skulle någon kunna motstå oss…) och se till att pissjanuari och tristfebruari fylls av fikor, middagar och vindejter tills vi praktiskt taget rullar fram och våra levrar skriker om nåd (förlåt, men jag är ju i alla fall snäll på nyår!).

Nu jäklar gör vi det här! Tio dejter – från och med nu! Nu kör vi!

All I want for Christmas is… dejting med samtal!

Posted in Dejting, Observationer

Okej då, jag kanske inte behöver bli förstådd, det kanske har naiviteten av en Miss World-tävlande och hennes världsfreds-önskemål. Men jag önskar så att lite dejting med äkta samtal låg inom det godtagbara spannet för realism! Ett samtal i definitionen av två människor som i böljande symmetri ömsom lyssnar och pratar, frågar och delar med sig. Men att hitta det i Stockholm är som att leta efter en lyktstolpe som plötsligt bjuder upp till rumba…

Några frågor till dig, en fråga till mig, det är att krångla till det i en stad där jag-fokuseringen har vant alla vid att man helt enkelt avbryter. Och visst, om vi alla pratar om oss själva lika mycket så blir det ju onekligen balans… Om än lika andefattigt som en fotbolls-vm-match utan boll.

Genom en nätdejt har jag ett par gånger träffat en jättefin kille. Men denna snälla pojke, som inte har ett korn av elakhet i sig och vill rikta all den ljuvliga snällheten mot mig, är samtidigt inte det minsta intresserad av vem just jag är…