Den 8:e dejten i 10-nätdejter-utmaningen

Posted in Dejting

Rå desperation stilettklacksparkade ut min röv på nätdejtingsajterna i går så att en dejt bokades in fortare än någon kan säga ”kvinna över 30 med akut åldersångest”. Och det gick bra. Den 8:e dejten i 10-nätdejter-utmaningen var en smart kille som brinner för jämställdhetsfrågor och som faktiskt klarade av den exceptionella prestationen av att ha en snopp och ändå inte känna behovet av att prata om sig själv 99 procent av tiden. (Det går alltså! Vem hade kunnat ana…) Tyvärr var det något som saknades. Något som gjorde att hur trevlig han än var så var han inte riktigt i min smak. (Omskrivet i ärlighetsord: han har inte ölmage, har faktiskt ett jobb, och verkar ha tvättat sitt hår inom en avfettande tidsram – ni fattar ju att det är ovant för mig!) Så i alla fall, kanske lite för proper men ändå värt ett till försök, vilket ju kändes bra. Tills jag efteråt sluter upp med en vän, och märker att jag har fått mess. Från dejten. Och det är i det här läget som de gångna timmarna av att lotsas vara en normal människa tar ut sin rätt och en något mer monsterpräglad del av min personlighet tar över. En aning sådär…

Jag: ”Aaaaarrrrrgghghghhhaaaaaa…”
Vän, skräckslagen inför det öronbedövande bröl som verkar bästa polare med dödsångesten och lidandepaniken: ”Men gud, vad är det?!”
Jag, slänger mobilen i soffhörnet och kastar mig över soffbordet mer överdramatiskt än Peter Stormare i en begravningsscen: ”Aaaaaarrrrrrrghhhhhhhhhhhhh…”
Vän: ”Men vad har hänt?! Vad skrev han?!”
Jag, kastar runt som en fisk fångad i det hajgap av ångestvridningar som dejting föranleder, för att slutligen stillna med handloven dramatiskt vilande mot pannan, innan jag kraftlöst kvider: ”Jag blir så trött…”
Vän: ”Gumman då, jag förstår det. Eller okej, jag förstår inte alls, du måste nog ge mig lite mer info.”
Jag, fortfarande med rösten av en kämpande myra under tyngden av den tonvägande känsloklumpen som vilar på mig: ”Jag orkar inte med det här med dejting…”
Vän, kommer fram och stryker mig tröstande över håret: ”Nej, jag förstår det, jag förstår det… Så han messade? Ville han inte ses igen?”
Jag: ”Nej, det var inte det…”
Vän: ”Vad var det då?”
Jag: ”Han vill bjuda på middag.”
Vän, stillnar med handen i luften, innan hon flyttar sig bakåt för att kallt syna mig.

Jag blir möjligtvis aningen defensiv över att inte vara centrum för den empati jag så tydligt förtjänar: ”Men alltså, hallå! Middag! Det är fan inte okej! Vem fan vill äta middag ihop – på andra dejten!! Vet du hur mycket skit som fastnar i mina tänder när jag äter? Vet du det?! Nej, just det! Och vet du hur svårt jag har att äta när jag samtidigt ska le och konversera och göra allt det där andra som man måste göra för att verka vara en vettig person?! Det är faktiskt väldigt jobbigt att hålla koll på det och samtidigt föra en gaffeljäkel med torr jäkla pulled pork till min mun! Och allt det här med att sitta mitt emot varandra vid ett bord – det är så jävla… vuxet! Nu-ska-vi-leka-mogna-och-prata-med-varandra-om-bostadslån! Jag vill väl för fan inte äta middag! Vem fan vill äta middag! Sup mig full och hångla upp mig mot en vägg, för sjutton! Räck mig en avslagen öl och en SevenEleven-korv och jag är nöjd! Middag! Det var det vidrigaste jag har hört!! Hur kan man föreslå något så urbota korkat! Aaaaaaaarrrrhhhgggg…”
Min vän stryker övertydligt bort det spott jag har sprayat hennes ansikte med, plockar upp kudden som jag i raseri har kastat på golvet och tar en titt på den reva i min egen kofta som jag tydligen just slet upp.

Vän: ”Så, hur var det nu… Visst var det så att din pms skulle dra igång typ nu?”

(…)

Till mitt försvar, om någon karmakalkylerande räknenisse just tar en titt på mitt beteende och bestämmer sig för om jag i nästa liv ska bli daggmask eller filmstjärna, vill jag bara säga att jag inte tycker att han är korkad. Eller ja, urbota korkad. Jag tror bara att vi kan enas om att talesättet ”don’t drink and drive” borde få sällskap av ”don’t date and pms”.

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

En stinkande brud rapporterar…

Posted in Nu fasen peppar vi!

Så vad har hänt med Singelbloggaren, kanske ni undrar? Massavverkar hon solnedgångsdejter och mata-varandra-med-jordgubbar-picknickar i en löpandebandtakt så lyckoskimrande att omgivningen blir blinda om de tittar rakt mot henne? Har hon under ett parti av hitta salamin funnit en korv så naggande god att hon förätit sig och på störten dött? Har ett av krograggen hört av sig och vill tillbringa varje vaken sekund i hennes sällskap och varje sovande stund i hennes säng? Mohahaha, okej, lite realistiska ska vi kanske vara…

Nej, dags för det stora avslöjandet om vad som har hänt de senaste dagarna: Inte ett jäkla skit!!

Ingen dejt, inget hångel, inte ens ett frekkin mess i min frekkin mobil för att visa att jag frekkin finns i någons frekkin medvetande. Dessutom är det sommar och sol och människor går skamlöst runt på stan med sina just-fått-ligga-leenden och fyller mig med funderingar om hur många jag skulle hinna kasta hundbajs på innan polisen tar mig. Vilket snart säkert är mer av en högst gatubefläckande verklighet än en oskyldig dagdröm eftersom pms:en är på väg och lär kickdroppa allt som liknar impulskontroll. (Jepp, ni vet vilket sorts pms-inlägg som stundar…) Tibetanska munkar i meditationskoma har fan fått ligga mer än vad jag gör! Och då lovar jag att jag ändå går runt och försöker se jävligt liggbar ut! Vilket hittills har resulterat i att jag måste hålla för näsan så fort jag böjer mig mot mina brunutansol-stinkande ben och att jag råkade peta mig i ögat med maskaraborsten. Men jag tycker faktiskt att en stinkande brud med rött öga också borde förtjäna ett ligg! Jag menar, in the name of solidaritet och barmhärtighet och allt det där.

Nej, nu får det fasen vara nog! Linda tipsade i kommentarsfältet om dejtingappen Tinder och vill ha sällskap i att testa den, och Singel-dejting har bett mig kolla in deras sida, vilket nog är en bra idé eftersom alla på den nuvarande sajten säkert börjat undra vad fan det är för fel på mig eftersom jag aldrig försvinner därifrån.

Så jävlar i havet, nu ska här elchockas in lite puls i det här flatlineande livet. Det blir inget liggande av att ligga på latsidan! Nu kör vi!

Sms-regler inom dejting: Avslutningsfraser

Posted in Observationer

Jepp, det här är sms-reglerna inom dejting som alla egentligen vet men eonlånga kompissamtal ändå kan uppstå kring. Nästa gång du får en fråga om vad det där kommatecknet i sms:et egentligen innebär, kör in deras förvirrade ögonbryn i den här guiden! Och nästa gång en pojkvän skickar ett ”vi hörs” eller en dejt skickar en ”älskar dig”, daska ner den här framför dem och säg till dem att för fasen skärpa sig! Så gör man nämligen inte! För det går mot reeeglerna! Det här är vad avslutningsfraserna inom sms betyder:

Vi hörs! – precis vad det står. Vi kommer höras. Men definitivt inte ses!

Vi ses! – förmodligen kommer vi ses men vem fan vill ha ett förmodligen med i konversationen med en dejt?! Nej, haka för sjutton upp frasen på en fast punkt i tillvaron, som ”vi ses i morgon” eller ”vi ses när jag kommer hem”, så slipper jag få hjärnblödning på grund av överdriven tankeverksamhet och du få ett surt mess tillbaka på grund av att jag ligger på sjukhus med huvudet i en CT-scan.

Ha det bra! – bör endast användas när du hellre äter din egen högerarm med lite tabascosås än att träffa personen i fråga. Det betyder nämligen ”Ha ett bra fortsatt liv men jag kommer dock inte veta hur det går eftersom jag inte kommer att finnas i det, tack och hejdå!” Får man ett svar på det här är mottagaren ungefär lika känslig och receptiv som en sönderrostad plåtburk.

Kram! – sms:ets Mvh. Används till alla och förmedlar ungefär lika mycket känslor som en aktieportfölj. Visst, det går att öka dess känslohalt med ”kram kram”, ”massor kramar”, eller kanske ”tusen miljoner kramar” följt av tre hjärtan och en kyssande emoji. Men det är grund för att säga upp bekantskapen. Direkt.

Puss! – puss är en relationsindikator! Bland vänner visar det att vi inte är kram-bekanta, vi är puss-vänner. Men det riktigt intressanta är dess användning inom dejting. Visst, det finns människor som gasar på med puss redan från första sms:et, men det härleds mestadels till personer som så gärna vill ha ett förhållande att de nöjer sig med vem som helst (eller vad som helst, en get kan också funka) och envisas med att stå innanför ens personliga utrymme (fan inte okej, låt mig för sjutton ha min andedräkt ifred och låt mig för guds skull kunna prata med dig utan att stirra in i innandömet av dina porer). Mest förekommande är det i stället att man inom dejting börjar med ”kram” för att sedan känsloaccelerera upp till ”puss”, och då jäklar! Då är det lika bra att du krämar ur den sista fyllejuicen ur dina singeldagar, för du har en pojkvän/flickvän på gång!

Älskar dig! – det finns människor som använder ”älskar dig” som en lika rutinmässig avskedsfras som ”hej då”. Dessa människor är i ett förhållande. Och har varit det en längre tid. Jag har inte ens tillstymmelsen av en insyn i denna livsfas och har för länge sedan glömt hur den är. Joråsåattee… Eum, vad pratade jag om nu igen? Just det! ”Älskar dig”. I alla fall, det finns dock socialt invalidiserade människor som skriver ”älskar dig” innan de säger ”älskar dig”. Dessa människor visar symptom på att inte kunna skjuta upp sin behovstillfredställelse. Och vi kvinnor vet alla vad det innebär… Personerna kommer dessutom anse att bröllopet lika gärna kan ske över Skype och att det inte är något som helst fel med att ha tre tv-skärmar i sovrummet. Jag skulle säga att det är något väldigt fel med dessa människor och att någon för sjutton borde ta deras mobil ifrån dem för de har banne mig inte vett nog för att använda den. Eller så skulle jag bara ge dem den här guiden, och då kan lugnet återfås och världsfred, cancerbot samt svältutrotning snart vara fixat. Typ, i alla fall.

Har du en dejt som inte har koll på sms-reglerna? Dela guiden vidare och se vilken avslutningsfras personen väljer… Det kommer säga mer än timmar av samtal! Guiden till hälsningsfraser finns här.

Sms-regler inom dejting: Hälsningsfraser

Posted in Observationer

Den senaste tiden har varit en kavalkad av förvirrande oförvirrande sms-konversationer och min egen tendens att kirurgsnitta av relationsband på grund av vad som dyker upp på min display (eller mer korrekt, vad som INTE dyker upp på min display), så jag har bestämt mig för att vi måste fastställa några sms-regler inom dejting, relationer och all analyseringspanik som följer med det! Tankeklurandet och de ständiga frågorna ”Vad menar hen med det där?” börjar ta kål på oss mobilägare och något måste göras innan mobilernas främsta varningstriangel inte är risken för tumörer utan psykiskt sammanbrott. Så, kan vi alla bara enas om vad dessa hälsningsfraser egentligen står för, så att jag kan sluta undra och möjligtvis slippa få en akut hjärnblödning innan min 35-års dag.

Hälsningsfraser i sms:

Hej vännen! – gullig fras mellan vänner men ungefär lika upphetsande mellan nystartade par som ett dopp i Östersjön den 22 december. På med vantarna alltså! Här är en person som lider av sådan relationsfobi att kvittot för KBT-terapin skulle ligga på samma nivå som Maria Montazamis läppstiftsbudget, och som kämpar förtvivlat för att du inte ska tro ”att det är något på gång”.

Tjena grabben/bruden! – komiker som tar lätt på livet eller i alla fall vill få andra att tro att det är vad hen gör när hen egentligen sitter inne på sin kammare och ångestsvettar ur sig poesi så dålig att bokstäverna blir självmordsbenägna! Definitivt helt okej att skicka om du är en person som har hattar klämkäckt på sned och drar skämt som minst tre gånger går ut på att upprepa obscena ord eller kiss-och-bajs-skämt. Vasaru saru? Att jag gör mer kiss-och-bajs-skämt än någon levande organism på denna jord? Ja men så skriver jag också ”Tjena grabben”, så 1-0 till mig! Hrrm, eller något.

Hej gumman/gubben! – tillgivenheten i denna salut passar perfekt för familjemedlemmar, nära vänner och personer man presenterar som sin flickvän/pojkvän. Om det skickas till någon i en kategori utöver dessa kommer förtjusning alternativt bestörtning och panik utbryta. Arbetskamrater kommer undra om du har skickat fel och personer du är i ett förstadie till förhållande med kommer reagera med ett känslofyllt svar ifall han/hon vill ha dig och med ett kort avståndstagande ifall så inte skulle vara fallet. Ett enda rökmoln när mottagaren rusar motorn och försvinner i horisonten är också en möjlig reaktion. Kan jag fastställa genom egen erfarenhet.

I morgon fortsätter vi med avslutningsfraser. Och hörrni, till er som uppskattar ett redigt kiss-och-bajs-skämt, kolla in den här artikeln – mitt nya mål i livet är att nå denna nivå av svordomsdensitet. Stackars er…

Ut och helghångla samt skicka förvirringsfria sms nu! Och önska mig lycka till i att få någon som jag kan kirurgsnitta bort så fort han bryter mot reglerna. Eller just det, det var ju det jag skulle sluta med…

Shit idioter säger till singlar – förstaplatsen

Posted in Observationer

”Det finns någon för alla! Du som är så (inflika valfritt trevlighetsadjektiv här) kommer träffa någon nääär som helst.”

Well, jag har hört det här sedan jag var i puberteten. Och puberteten var väldigt länge sedan för mig. Jag skulle säga att puberteten är satelliten som blinkar lite på natthimlen och klimakteriet är lastbilen som tutar och strålkastarblinkar med några sekunder kvar till kollision. Typ i alla fall. Så jag måste bara inflika en liten fråga: Var i helvete är denna någon och varför i helvete är karljäveln så inåt helvete försenad??!! Har han för fan ingen klocka eller?! För då kan jag tala om att klockan är kvart över var-fan-har-du-hållit-hus?!

Jajamensan, jag är supertrevlig! Förstår inte alls varför jag är singel…

Plötsligt händer det – enhörningar galopperar på Stockholms gator!

Posted in Singelliv

I söndags, jag och två singelvänner bakishänger i soffan när den ena får ett mess. Hon tittar trött på skärmen och piercar oss sedan med ett gallskrik som, tack vare diverse bakishuvudvärkar och trumhinnor av icke-cementbaserad konsistens, förvandlar rummet till en tortyrkammare värdig inkvisitionen.

Vän, för all framtid benämnd som raggningsexperten: ”Det är han!”
Singelvän: ”Vem?”
Raggningsexpert: ”Från i går!”
Jag: ”Va?”
Raggningsexpert: ”Han som jag hängde med i baren! Som jag gav mitt nummer till!”
Jag: ”Vad menar du?”
Raggningsexpert: ”Det är han som messar!”

Plötslig tystnad. Raggningsexperten stirrar på sin skärm som om den när som helst ska anta formen av en klappande tandfe. Vi stirrarpå henne som om samma tandfe är på väg att börja dansa ballongdansen med hennes ögonkulor.

Singelvän: ”Vad menar du?!”
Raggningsexpert, med artikulationen av kronprinsessan Victoria på statsbesök i ett demensboende: ”K.i.l.l.e.n. f.r.å.n. i.g.å.r! Messar!
Jag: ”Vänta lite nu… Du träffade en kille i går – och han hör av sig?!”
Raggningsexpert: ”Ja!”
Singelvän: ”Nu?! Klockan 13 på en bakissöndag. När inte ens en sexmissbrukare skulle kunna inbilla sig att det finns möjlighet till ligg?”
Raggningsexpert: ”Ja!”
Jag: ”Vad skriver han?”
Raggningsexpert: ”Han säger att det var trevligt att träffas i går och undrar om vi kan ses på lördag.”
Singelvän ruskar på huvudet som om hjärncellerna just hade klättrat upp i hårfästet och börjat gå chimpansbananas där inne: ”Han hör av sig?! Och frågar om ni ska ses?”
Raggningsexpert: ”Ja!!”

Raggningsexperten återtar sin pose av att tandfechockeras av mobilen. Vi återtar vår tankeförlamning av att guppygapa mot henne. Utanför lever livet sin gilla gång, fullständigt omedveten om att ett mirakel av brinnande buske-proportion just har tagit plats i min lägenhet.

Raggningsexpert, tittar upp med glansig blick: ”Händer det här?”
Singelvän: ”Jag vet inte. Kan det här ens hända?”
Jag: ”Alltså okej om ni hade varit på dejt, då hade man ju kunnat vänta sig ett mess. Men efter en utekväll..? I Stockholm?! Jag vet fasen inte vad jag ska säga.”
Singelvän: ”Det är ungefär som att få veta att det faktiskt finns enhörningar…”
Jag, i ett försök att skämta bort vår konfys: ”Vad gör en singel i Stockholm förbluffad på gränsen till chockskadad? Ett uteragg hör av sig!
Raggningsexpert, uppenbart skärrad och tydligen inte alls på humör för skämt: ”Jag tror jag måste lägga mig ner lite…”
Singelvän: ”När jag var yngre trodde jag att det var möjligt… Det går liksom folksagor om det. Men att det skulle vara sant! Att någon faktiskt kan höra av sig… Jag kan inte riktigt processa det här.”

Jag vet inte riktigt vad vi är vana vid, men det är i alla fall inte det här! Det här är Stockholm, för i helvete!

Hur gör man slut med sitt livs trogna älskare?

Posted in HUR kan jag vara singel?!

Jag har minsann haft en trogen älskare i min säng i helgen! Jajamensan. Tyvärr är älskaren hård och kall, värmer varken mina kalla fötter i sängen eller mitt sällskapssjuka hjärta, och så svartsjuk att han med kirurgisk snabbhet skalpellsnittar av alla band till vad som skulle kunna vara varmare relationer. Men han är mig trogen, och har varit med mig under hela mitt liv, och att döma av hur frenetiskt jag klänger mig fast vid honom verkar jag vara vansinnigt förtjust i den känsla av otillfredsställelse och ensamhet han lämnar mig med. Hans namn är Stoltheten. Och jag förstår inte vad han gör med mig…

Kanske känner ni igen risksituationerna där han genast kliver fram:
En dejt svarar inte på meddelandet förrän dagen därpå. Ett hångel får förhinder och dyker inte upp på utestället där man har sagt att man är. Ett kk släpper inte allt han har för händerna och kommer flämtrusandes med picken i hand så fort man skickar det sylvasstydliga messet ”Ute?” En pojkvän säger inte att han älskar en och även en make kan säkert locka fram älskaren på tusen och ett sätt. Men det är tyvärr svarta djup av kunskapshål i min erfarenhet.

Situationer som mycket väl KAN tyda på en skitstövelighet som gör att han förtjänar ett flippat finger i nyllet och en kängbeklädd spark i sin röv. Men som även KAN innebära olika kommunikationsvanor eller faktiska omständigheter som han inte rår för. Det är liksom lite svårt att veta. Och om man hade varit lugn och logisk hade man i bedömningen vägt in andra tyst talande faktorer, som om han behandlar en väl, har ett gott hjärta, får en att må bra och tittar på en med värme i blicken och rör en med vördnad mot ens hud. Allt det där borde egentligen väga tyngre än om han är lite kort i tonen i mess, eller kanske inte svarar inom det avgränsade tidsintervall som jag har bestämt är allmängiltigt bestraffningsbart. Men, om man har en trogen älskare vid namn Stoltheten, så kan det vara lite svårt att vara lugn och logisk. För Stoltheten vill vid minsta överträdelse blåsa i visselpipan och visa rött kort. One strike and you’re out. Som en kortslutning i hjärnan och en strömbrytare i personligheten. Som i mitt fall gör att jag på en sekund förvandlas till hälften surkärring med nävarna på höfterna som väser ”Nä nu!” och till hälften ghettotonåring med vaggande finger och flippande hår som varnar ”Oh no you didn’t!” Och kombinationen av dem två gör mig tyvärr till en ganska omöjlig kvinna att ha en relation med. Som bemöter varje fartgupp med raderat nummer, nonchalanta sms och iskall tystnad, vilket dagen efter får mig att känna mig fånig och dum.

Så ja, jag har haft en trogen älskare i min säng i helgen. För när jag messade den unge mannen med tovig päls så var han på landet och hade inget sätt att ta sig tillbaka till stan. Vilket, hrrm, såhär i efterhand kan tyckas som en logisk ursäkt. Men i fyllan och villan tyckte jag att hans ursäktande mess borde vara så oerhört mycket mer ursäktande, så jag flippade med håret, vaggade med fingret och surkärringväste ”Nä nu!”. Raderade hans nummer och slutade svara på hans sms, när min tjurighet egentligen berodde på att jag faktiskt saknade honom.

Och dagen efter sitter jag med min terapivän, och hon säger att det aldrig blir bra när man inte är ärlig mot sig själv. När man gör eller säger saker som är tvärtemot det man faktiskt egentligen vill och känner. Så om jag saknar honom borde jag säga det, i stället för att lotsas som om jag inte bryr mig ett känsloskvatt. Och jag frågar henne hur man då kan veta att man inte förvandlas till ett våp som folk kan köra över, där killar kan trycka ner en och börja ta en för givet. För även om jag träffar trasiga män med toviga pälsar, så låter jag dem aldrig behandla mig illa, och det är ju något hälsosamt i det med. Men hur hittar man balansen?

Hon tittar på mig och har inget svar, så vi sitter där och grubblar i tysthet. För vi vet att vi kommer leva resten av våra liv ensamma om vi inte hittar den där förbaskade Balansen. Och vi vet att vi inte vill leva resten av våra liv med Stoltheten. För jag har banne mig alldeles för kalla fötter för det.

Och ni, jag tror faktiskt aldrig jag hade kommit till de här insikterna om jag inte hade börjat redogöra för dem i denna blogg. Så kanske handlar inte den här bloggen om att hitta Mr Right, utan om vägen till att hitta mig själv. Och för det måste jag lyfta på hatten och ge er ett stort tack.

Ut och hångla, för sjutton!

Posted in Älska singelliv!

Jädrar i singelhavet och satan i uteserveringsgatan – det här kommer bli en helg som ger liggstatistiken i Sverige ett skutt i kurvan! (SCB, kan ni för sjutton börja forska om lite viktiga saker?! Som den ofelbara korrelationen mellan solig helg och frenetisk raggningsaktivitet!)

Jag vädrar vårkänslor i luften och heta blickar på tunnelbanan – från fler än den kåtflåsande stalkern där borta i hörnet! (Eller okej, jag kanske överdrev lite när jag sa heta blickar. Det är ju ändå Stockholm, ni vet, staden där vi stenar människor som möter någons blick. Men jag ser minsann både en och två som har en glimt av liv i de blickar de noga viker åt andra hållet, så nog sjutton kommer det hända saker i helgen!)

Så, singlar – ut och jucka dammet av era vinterslöa raggningsmuskler! Och ni otroligt coola parmänniskor som har den excellenta smaken att stötta och peppa oss andra – ge partnern ett hångel som får tandflisor att flyga och ger barnen men för livet! Nu ger vi oss ut och lever skiten ur den här helgen!!