Anständiga skäl att älska singelliv

Jag ville skriva ett inlägg om allt jag älskar med singelliv. Ni vet sådär Carola-extatiskt, Ernst-Kirchsteiger-saligt äääääälskaaar! Som jag ju gör ibland. Faktiskt. (Skit på alla som inte tror mig.)

Och det första jag kom att tänka på var alla partynätter när adrenalin och eufori gör ens nervtrådar elektriska och man har de närmaste samtalen med vänner, de hetaste blickarna med främlingar och de mest uppblåsta tankar om attraktionskraften i ens egen person. Men det är ju en singel-upplevelse som har att göra med män. Vilket gör mig till ett våp. Så jag ville inte skriva om det.

Sedan tänkte jag på alla första-gånger man får uppleva. Som första-dejt-nervositeten, första-kyss-svindeln, och första-sex-katastrofen (vilket i sig faktiskt är relativt underhållande). Vilket fick mig att undra om jag är på väg att bli dement. Eftersom jag tydligen inte kom ihåg det skäl jag för en sekund sedan hade avvisat.

Så jag gick vidare till att tänka på alla stunder med vänner, när man blir närmare än systrar för att man är varandras buffertar mot en ensamhet som hotar att svälja en hel. Men sedan mindes jag alla vänner som har försvunnit, som rent fysiskt har sugits bort från denna jord in någon övernaturlig radioskugga kallad förhållande, och blev rädd för att även singelvännerna ska försvinna på samma sätt, och ringa allt mer sällan, och vilja ses vara när killen är borta, och då blev jag bara sorgsen.

Så jag försökte tänka på stunder som bara gäller mig själv. Min tid, med mig själv… Som jag inte skulle ha ifall jag var tillsammans med någon… Men efter en väldig massa tänkande insåg jag att det var så evighetslänge sedan jag ens var tåflirt-nära ett förhållande att jag verkligen inte har ett enda minne av vad jag då missar som jag nu kan göra. Seriöst, inte ett enda minne! Jag minns knappt ens hur det var att svära över alla korta kroppshårstrån som plötsligt översvämmar ens lägenhetsgolv…

Och det gjorde mig bara deprimerad, så jag bestämde mig för att sluta tänka på allt jag älskar med singelliv.

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *