Att vara singel på sommaren – nu kan ni höra min snusförnuftiga röst

Jaha ja, kära ni, ska vi leka en lek? Den heter ”Gissa vem Singelbloggaren låter som när hon pratar.” Mitt bud ligger just nu på Prussiluskan. Eller den där Nellie i Lilla Huset på Prärien. Eller det är inte heller helt rätt… Åh, vem är det jag låter som?! Någon snusförnuftig puritan med ett utfällt paraply i röven är det i alla fall, eftersom det tydligen är rösteffekten jag får när jag försöker hålla tungan i anständighetstyglar och slita bort den från varje impuls att trippa fram till en snoppreferens. Vilket jag i slutändan ändå misslyckas med. Men vad fan, att låta som Prussiluskan är ju också en prestation!

I alla fall, det här är en ”red pill or blue pill”-typ av lek. Vill du inte ha Prussiluskans röst i huvudet varje gång du läser ett framtida inlägg om ilskna klitorisar så ska du icke förvirra dina öron. Men för er andra ligger det röda pillret redo – välkommen in i en värld av plågsam sanning!

Såhär är det: för en vecka sedan hörde en väldigt trevlig Hanna Schedin av sig från radioprogrammet Ligga i P3 på SR, och ville prata om att vara singel på sommaren. Hanna fattade oss singlar, för hon rapade inte alls ur sig de vanliga fördomarna om att singelskap över 30 förvandlas till ett löpande band av viftande snoppar och hångelhisnande fester så fort solen tittar fram och inte reflekteras i någon ring på ens finger.

Hon fattade att det bakom en och annan glittrande utekväll finns en vardag som kan vara rätt så ensam, speciellt i sommartider när ens parvänner undrar hur de ska hinna med alla resplaner och man själv undrar hur man ska lyckas fylla fyra evighetslånga semesterveckor som blir en smärtsam insikt om att man inte är någons förstaprioritet. Eller andraprioritet. Möjligtvis tionde. Så vi snackade lite om det. Och det blev ett litet inslag. Som ni kan höra här.

Tack Hanna för att du förstår! Och nu till det viktiga – är det Prussiluskan eller Nellie?!

Tillägg: Fuuuuuuuuckkk!!! Den alltid lika kloka Sussieloo har funnit svaret. Det är Carola. Jag pratar som Carola. Och där, kära vänner, fick vi vår förklaring till att jag är singel. Jag skulle vilja lägga in brasklappen att jag var rätt så nervös. Och jag skulle även vilja hävda att förbudet mot att svära gjorde min tunga helt stel. Men ändå. Jag är även nervös och osvärande på dejter – detta förklarar allt!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

43 thoughts on “Att vara singel på sommaren – nu kan ni höra min snusförnuftiga röst

  1. Men fan vad roligt att höra din röst!!! Du låter som Carola när du pratar!!!! Jag är förvånad…..

    • Amen vad faaaaan!!! Tänk om jag låter så jämt!! Om jag har gått runt hela livet och låtit som Carola?! Alltså… Singelskapet får sin förklaring. Men jag TROR verkligen det berodde på hela nervös-som-fan-får-för-fan-inte-svära-fan-känslan i kroppen. 😉

      • Man låter alltid bedrövlig när man hör sin inspelade röst…. Du lät iaf rolig å klok å kvick å insiktsfull… Precis som jag trodde :-)…. Btw, att inte svära är sjukt svårt! Cudos till dig som klarade det!

        • Det kan bli en lärdom för livet! I pest eller kolera-valet mellan att svära sin tunga till evig fördömning eller hålla den Carola-stel av anständighet så ska man alltid välja fördömningen! Och jag som vanligtvis har en redig bonnedialekt – inte ens det kom fram i Carola-stelheten! Mycket intressant. *bokar tid hos talpedagog* 😉

          • Va??? Dialekt?? Inte ett spår av den i sedlighetens tecken!! Evig fördömelse ftw!!

          • Nä nu måste jag ta ett snack med min bedragande tunga! Svika min rediga bonnedialekt!! Ja jisses, där ser man vad icke-svärande kan leda till. Det är beviset på att sån där anständighet aldrig leder till något gott! 😉

      • Nu så! Funkade inte på datorn men väl på telefonen. Weird.
        Tycker också att du låter vän och väldigt behaglig. :)

        • Hahaha, om jag någonsin är med på radio igen tänker jag släppa fram varenda svordom jag har i mig och låta bonnedialekten flöda fritt! Vi här inne är ju inte väna och behagliga! Vi är ju bad ass! 😉

      • Hahaha, vad gullig du är som beskriver Carola-rösten som vän istället för creepy! Speciellt när rösten är ett sådant bedrägeri, skapad uteslutande från att jag tvingar mig själv att inte säga snopp var tredje sekund! :) haha, mitt vanliga svärande, bonniga själv kröp tydligen ihop och gömde sig i en Carola-figur – till och med jag blev chockad! 😉

  2. Vad spännande att höra din röst! Kan du inte avslöja från vilket landskap den här i-vanliga-fall-bonniga dialekten kommer? 😀

    • Om en säger såhär, folk brukar gissa på Göteborg, Värmland, Östergötland och Västergötland, och ett av dem är rätt. Så det är ju inte direkt Sveriges mest fisförnäma dialekter, minst sagt. Men sjutton också, Stockholm har kanske börjat tvätta bort dialekten… Förbaskade Stockholm! 😉

      • Med den beskrivningen skulle jag gissa på att du är från den Östgötska orten Boxholm för där låter de som de är från exakt överallt samtidigt.:P Däremot tror jag att det vore svårt att tappa bort den dialekten hur mycket man än försöker. 😀

        • Hahahaha… Så Boxholm har en personlighetsförvirrad dialekt som går att passa in överallt alltså! Haha… Jag har för mig att jag träffade någon därifrån en gång. Herrejäklar vilken dialekt! Du har nog helt rätt, den vore nog svår att bli av med! 😉

  3. Alltså så bra! Känner igen mig i varenda ord!!! Är 32 och senaste två åren har det minst sagt varit blandade känslor inför semestern. I år ska jag semestra med ett par. Som jag gillar jättemkt ifs men känner mig hyfsat patetisk som crashar deras romantiska parsemester (ska kanske tilläggas att jag är inbjuden dock). Sommaren är helt klart värst, du är inte ensam!!

    Tycker förresten inte att du låter ett dugg som Carola?!?

    • Ah, det gjorde jag på min förra semester, vilket funkade jättebra! Men är inte helt säker på att killen till min tjejkompis tyckte detsamma… :) Fan, det är inte lätt det där med semestern. Den här gången tvingade jag mig på en kompis och bokade en resa innan personen hunnit tänka efter, men det är varje år samma oro. Man borde göra en affärsidé av det! Singelresor! Jag hade lätt varit på.
      Haha, och tack, jag tänker klamra mig fast vid den försäkran när jag börjar höra Carola-tonerna klinga i mitt öra.

  4. Åh vad kul att höra din röst. Tycker INTE du låter som Carola, hua! Men jag hör någon dialekt där och låter inte som östgötska (bor där) och inte göteborgska så jag gissar på Värmland (om det något av alternativen ovan..) Tyckte det var en bra intervju, lite sorglig. Känner igen det där med vännerna som inte är ens soulmate på samma sätt längre. Även om jag har fyra som jag ser som mina bästa bästa och som oftast sätter mig först! Jag fick förresten festivalhångla i torsdags. Ställde mig i trängseln bland alla män på Iron Maiden och där fick jag napp. Haha. Behövde bara ge honom en blick… Skägg och bra på att kyssas men absolut inte min typ. Så försökte han komma innanför trosorna hela tiden och det kändes inte riktigt ok bland publiken på en konsert, haha. I helgen får jag förhoppningsvis manligt besök. Han har bokat biljett men har en svag känsla av att han kommer banga… Mina karlar är alltid så jävla på först men sen när mitt intensiva jag kommer fram flyr dom! När ska man hitta någon som står ut med det! Vill inte ändra på mig… Oj vad långt det blev… Kram på dig min singelguru.

    • Precis så menade jag! Jag har några stycken vänner som står mig så oerhört nära, men det är inte på samma sätt längre. Man vet att när någon går in i ett förhållande så kommer övernattningskvällarna och umgås-flera-dagar-i-sträck vara slut. Det är som om man har vännerna till låns, tills ett förhållande dyker upp. Usch, lite sorgligt är det allt.
      Menar du det!!! Hahaha, fantastiskt ju!! Åh, en skäggig karl som kan kyssas, hahaha, och som inte kan hålla tassarna i styr – fan vad du behövde det här!! (Och jag med, jag borde banne mig kolla vilka rockkonserter jag kan kila in på…)
      Åh men då får vi verkligen hoppas på helgen! Jag vet precis vad du menar, jag har bokat in en öl med en nätdejt i morgon, men känner på mig att han kommer banga. Jag skrämmer dem på flykt precis lika snabbt! Haha… Och inte fasen vill man börja vara mellanmjölk! :) Kram på dig!

      • Han har bokat hotell nu (som går att avboka om han vill sova hos mig) så det verkar som han kommer! En sjuk sak är att han har dejtat en kompis kompis, haha. Fast vi bor i olika städer. Dom hade tydligen haft sjukt bra sex så det låter ju lovande… Det är inte oss det är fel på, är karlarna som inte klarar av oss! (-: Kul med dejt, lycka till!

        • Ooooooo det här låter myyyyycket lovande!! Ah, någon som kan sina saker mellan lakanen, tänk vad länge sedan man träffade på en sådan… Håll mig uppdaterad! Jag åker på en liten semester men kommer definitivt checka in för att se hur det går! :)

  5. Ja, jag är rädd att de i kommentarerna ovan har rätt. Du låter litet som Carola. 😉 Jag drar annars mitt strå till dialektgissningsstacken och gissar på att du är västgöte – din dialekt är mycket vag under stockholmskan, men jag tyckte mig höra ett uns av västgötska där någonstans. (Alternativt göteborgare, men då är dialekten väldigt ”borttränad”).

    I övrigt håller jag med dig. Sommaren är den absolut värsta årstiden att vara singel på, åtminstone om merparten av ens vänner är upptagna i relationer (vilket mina är).

    • Men för i helvete!! Fan, jag måste sätta mig i hårdträning. Hur sjutton gör man sig av med Carola-tal?! Å andra sidan tror jag att jag bara behöver dra igång min vanliga svordomsharang så är nog det problemet löst. Såvida inte Carola har en fabless för snoppreferenser som vi inte vet om.
      Mm, precis så. Sommaren är ett helsike för oss singlar. Min semester har börjat och jag sätter genast igång med en massa obskyra projekt för att försöka distrahera mig själv under de lediga dagarna tills jag äntligen har en plan. Skit också. Men lite skönt att veta att vi är flera. :)

    • Eller hur, det känns lite bättre när man förstår att de flesta känner att man inte passar in i den där illusionen om den überlyckliga singelsommaren. De flesta kämpar med att inte känna sig ensamma. Det är bara att vi inte outar det på Facebook direkt. :)

      • Ska vi inte göra gemensam sak, och lägga upp någon text på FB i stil med.
        ”Glöm inte era singelvänner på sommaren, de har också behov av socialt umgänge och grillmys på kvällarna”

        • Reparatören, du är briljant!!! Flås, flås av exaltering! Jag återkommer strax med nytt inlägg!

  6. Känner igen mig i så himla mycket.
    Jovisst, jag har ju han med bagaget så jag är ju inte singel. Men jag är så jävla ensam. Jag vet inte om det räknas att vara tillsammans när man ses så lite som vi, även om det är så vi refererar till varann, att vi är ihop. Fast inofficiellt. Har börjat hata allt bagage som förstör så mycket.
    Men har ännu en sak som gör mig så jävla ensam och det känns verkligen SÅ mycket tyngre på sommaren när man SKA vara lycklig, glad, och umgås som aldrig förr. Jag har nämligen inga vänner kvar. De försvann med mitt ex. Även om vi hade en ”bra” breakup och är någon slags bekanta (men åh så awkward) är det som att alla valde sida – han sida. Möter de mig är de trevliga och ”guuuuud så längesen”snacket, men jag finns liksom i te i deras värld längre. Jag är utesluten. Har ingen jag kan ens ta en fika med. Och som du sa i programmet, familjen bor inte i samma stad, långt ifrån det. Så jag har ingen. Utom bagagemannen, när han har tid och lust. Och det finns dagar när lägenheten är som ett fängelse av tystnad, när jag inte vet hur jag ska stå ut. På jobbet är jag tyst när andra pratar om helgaktiviteter, fest, grillning, partners. Jag har inget att säga. Jag har ingenting.

    Det här är en sån kväll när ensamheten och tystnaden tynger. Förlåt för deppet.

    • Lina! Det är hit du alltid kan komma för att deppa!! Vi känner ju likadant som du!! Här finns inga masker, lyckokrav eller framgångsfasader. Ditt meddelande är som ett hugg i magen på mig, för jag känner igen mig så jäkla väl. Jag har till och med ljugit inför kollegor om helgaktiviteter, bara för att inte avslöja att jag var ensam mestadels av tiden. Det är därför jag jobbar så mycket, för då kan jag i alla fall lotsas som om mitt liv har något sorts innehåll. För mig var det flytten till Stockholm som gjorde att många av vännerna försvann, och sedan är det så himla svårt att bygga upp en umgängeskrets igen i vuxen ålder. Det tar så fruktansvärt mycket tid, och även om jag nu har en liten bas så har det varit nästan fem år av hela veckor och helger då jag inte har träffat någon annan än de jag ser på jobbet. Det är så jäkla hårt.
      För mig blev lösningen att gå med i en träffa-vänner-sida när jag var nyinflyttad, vilket känns så himla patetiskt när man är omkring 30, men vad fan, de få jag kände var i par och sidan funkade verkligen så vad sjutton, man får väl vara patetisk då! Men jag förstår att din ensamhet blir ännu svårare, för det är personer som du säkert också saknar. Fy fan, jag känner med dig. Och tro mig, vi är så himla många som är i liknande situationer. Jag känner att jag hänger upp mig på att träffa en partner, men egentligen skulle jag vara nöjd om jag bara hade ett redigt kompisgäng, sådär som man hade när man var yngre. Det handlar inte om att få en karl, det handlar om att inte vara ensam. Så jag förstår att killen med bagaget inte riktigt kan mätta det behovet själv och under de begränsningar han sätter. Fy fan Lina, det är okej att deppa. Deppa skiten ur känslan! Och se om du sedan kan resa dig och försöka ändra något. Om du orkar, gå med i en sådan där träffa-vänner-sida. Det funkar! Och om det känns jobbigt så finns vi här och peppar på dig! Vi är ju ute och gör precis samma sak – söker efter sällskap. Så vi får kämpa på tillsammans! Det kommer bli bättre. Jag tror verkligen det, det kommer bli bättre!

      • TACK! kära sniglo, för de fina orden. Det hjälper faktiskt lite på nåt bisarrt sätt att tänka på att man inte är ensam om att vara ensam – men gud vad svårt det är att träffa nya människor! Ibland tänker jag att det ju är svårare att skaffa nya vänner än att hitta nån man skaffar förhållande med.
        Sen hjälper det ju inte att jag är så jäkla osäker på mig själv ibland och kliver undan istället för att ta plats. Men när folk väl tagit sig tid att lära känna mig så ger jag allt. Hade några riktigt bra vänner som flyttade och skaffade barn, saknar dem så himla mycket ibland. De andra som övergav mig, även om jag gillar dem och inte visar något de få gångerna vi råkar ses så känner jag ändå att de nog inte var så bra vänner ändå om de glömde mig så snabbt. Ironiskt nog är det mitt ex som ser till att jag blir inbjuden på fester och kvällar då och då, det är enda gångerna jag blir inkluderad.
        Någon gång borde man nog ge sig på en sån där träffa vänner-sida. För jag skulle ge så jääävla mycket för att få iaf en riktigt bra tjejkompis. Hela jag spricker av saker jag inte har någon att prata om med. Men samtidigt som jag så gärna vill lära känna nya vänner är jag så rädd för det…

        • Ja, testa en träffa-folk-sida. Det gjorde jag när jag nyss flyttat till Sthlm! Träffade en av mina bästa vänner på det sättet. Och väldigt många andra trevliga människor. Testa! Om inte annat för att det är skönt att se att det är många som är i samma sits och också vill träffa nya el fler vänner! Lycka till :)

  7. Nja, okay, det förra inlägget var inte helt sant då jag inte blivit lämnad. Varit fan singel sedan dinosaurerna la ägg. Men i alla fall.

    • Lars!! Jag har saknat dig! Och du verkar vara på lika gott humör som alla vi andra. ”Sommar är den bästa tiden på året” – my ass!! Jag är glad att du är här och sunkdeppar med oss. :)

  8. Dra på trissor, sicken radioröst !! =D

    Mer dialekt åt Göteborg till än åt andra hållet…När du anstränger dig så låter du sjukt neutral, men sen får du spontana utfall av nåt geniunt som då självklart likväl är omöjlig o geografisätta ordentligt !!

    Ska nu givetvis blanda in singelvänner mer i mitt liv…Är du exempelvis sugen på att va barnvakt?? 😉

    • Hahaha, det hade jag lätt gjort! Om du hade bott i Sthlm. :) Mohahaha, intressant gissning… Hm, det kanske är så att Carola-paraply-i-röven är så nära vi kommer rikssvenska som det går! 😉

  9. Alltså varför ordnar vi inte ett get together i en park och alla måste typ komma ensamma eller ngt så vi ensamma vågar….det är sommar, vi har tid och alla verkar skitroliga här i kommentarsfältet:)

    • Alltså Anna, det är en helt fantastisk idé!!! Jag älskar’t!! Och eller hur, alla verkar så jäkla grymma här inne!! Hm, hur kommer man runt att alla bor i olika städer dock..?

  10. Jag älskar Singelbloggen och alla som kommenterar. Mitt humör stiger med 72 % varje gång jag surfar hit och läser. Det är inte fy skam. Massa kärlek på er allihop.

    • Menar du det?! Åh vad lycklig jag blir nu!! Emmeli, du har gjort min dag, min helg, min vecka! Och visst är kommentarerna och sammanhållningen här helt fantastisk! Det är det som håller mig flytande i det stormiga singelhavet. :)

  11. Själv har jag tagit upp min gamla kampsport nu under sommaren. Vips så är tre kvällar i veckan bokade och man träffar nytt trevligt folk. Och blir fett vältränad och tuff. Det kan ni testa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *