Blyg eller korkad, det är frågan!

Men det var väl då självaste faaan att man ska behöva bli ett fullständigt vakuumhuvud så fort man springer in i någon som är lite intressant!!! Helvetesjäklaskitrööööv… (Lugnande andetag så att ni ska slippa drunkna i sjuttio synonymer till begreppet bajs.)

Jag hamnade i samma hiss som kollegan i dag. Ni vet den som jag inte pratar med. Eller tittar på. Eller över huvud taget registrerar, om inte min näsa av tvång trycks rakt in i hans bröstkorg. Vilket den gjorde nu. Typ. Det kändes i alla fall så att döma av min andnöd. Och anledningen till att jag inte pratar/tittar/registrerar är så klart att han är intressant, och intressanta män ska man minsann inte prata med! Nehej då! Enligt solklar Singelbloggar-logik.

Och i dag bevisade jag varför det uppenbarligen har varit en vettig strategi för mig.

Kollega, med en ton som vibrerar av intelligens och personlighet: ”Hej.”
Jag, rycker till och hoppar nära på in i hissväggen när jag ser vem det är, för att slutligen hästgnägga ur mig ett: ”Heehheehhj.”
Han, något frågande på grund av hästgnägget: ”Haft en trevlig helg?”
Jag, redan så självmedveten över mitt hästgnägg att jag desperat vill spela cool, så jag kastar lite med huvudet, sådär som tjejerna gör på film, men felbedömer liksom kraften i kastandet, så håret far ut mot honom, så att han ryggar bakåt, medan jag blir panikslagen över att jag just har försökt bimbo-hårpiska honom i en hiss så trång att en hostning skulle kunna räknas som sexuella trakasserier, så jag hasplar bara ur mig: ”Oj förlåt!”
Han ler, lugnande, eftersom han antagligen märker att något sorts sammanbrott tar plats framför honom, alternativt att han sedan tidigare erfarenheter misstänker att jag är aningen förståndshandikappad, och försöker rädda mig genom att plocka upp den samtalstråd som jag redan har trasslat in mina fötter i: ”Så, en trevlig helg?”
Och jag ser hissdörrarna öppna sig, och vill säga allt det där smarta och roliga och insiktsfulla som jag skulle ha sagt till en mindre intressant karl, men när jag försöker knuffa ur mig alla ord på en gång så fastnar de i tankedörren. Så jag rycker bara på axlarna. Och står kvar i hissen. Tills han har gått ut och jag i sista minuten kan slinka ut åt andra hållet.

Det är då självaste faaan att min kropp bara har ett eluttag, och ingen skarvsladd. Så att kabeln till hjärnan genast rycks ut så fort elströmmen börjar gå åt sydligare kroppsdelar. En kropp borde för faaan ha två eluttag!!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

19 thoughts on “Blyg eller korkad, det är frågan!

  1. ÅÅÅÅÅ, jag känner igen mig såååå i det där…Det är ju lite komiskt att man blir som en rädd liten fjortis så fort den där Mannan med stort M finns i närheten! Vad är dealen lixom…=)

    • Eller hur!! Jag är ju en vuxen kvinna! Ständigt med en åsikt och oftast (?) med en fungerande hjärna i skallen – hur sjutton är det möjligt att jag blir en skygg liten tönt så fort jag tycker en karl är intressant! Jag måste gå i KBT-terapi…

  2. Nej! Va jobbigt.. Lider med dig även om jag fnissar åt beskrivningen. Lite KBT kanske om inte terapeuten råkar vara intressant. Då blir det jobbigt;-))

    • Hahaha… Tänk det scenariet! Jag går i terapi, och måste gå i terapi för att kunna gå i terapi! Haha…

  3. Haha! Hahaha! Känner SÅ igen mig. Jag blir dock inte bara konstig, ibland blir jag rent otrevlig. Liksom blänger och höjer på ögonbrynen. Typ som att man var tolv och det var pinsamt att visa intresse om man inte visste att den andra redan var dökär. HUR kan det vara så jävla svårt? Att le och vara lite charmig och rolig som man klarar av inför andra människor? Nää här ska man blänga eller bara vara konstig. Han får ju inte tro att jag är någon att satsa på inte.

    • Hahaha, PRECIS!! Jag är liksom rädd för att om jag bänder upp mungiporna ens en millimeter så kommer jag förlora kontrollen över dem så att de plötsligt har farit upp i ett fånleende som övertydligt visar att jag är intresserad. Och det får ju inte hända! För då blir man ju i underläge! Åååh, vilken tönt jag är. Och jo jo, jag blir också otrevlig. Jag sprang på honom igen i dag, och han säger hej, medan jag surt tittar rakt fram. Så himla märkligt att han inte tycker jag är störtintressant, verkligen! 😉 Jag MÅSTE jobba mig av med det här!

  4. Det är social tortyr att hamna i en hiss med någon sådär! Så nära att man känner hur han luktar och vibrerar i sin närvaro. Jag har varit med om samma sak men slog honom med min tillfälliga dumhet istället. Kände hur rodnaden brände upp över öronen över hur lämnad i farstun jag var då, det är nog ett av mina absolut mest misslyckade ögonblick. Ack. Hissar.

    • Hissjäklar, är vad de är! Seriöst, jag tycker faktiskt ingenjörerna borde tänka på oss halvblyga människor med en fallenhet för tillfällig tunghäfta. Lär ut det i skolan, minsann!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *