Jag försöker verkligen hitta den 6e nätdejten, jag lovar!

Posted in Dejting

Men det är ju ett frekkin heltidsjobb…

Vi behöver en hejaramsa, en ölhävarutmaning eller en gräddfylld morot för att klara det här. Vad sägs om att jag fixar en vinst till den som tar sig igenom tio nätdejter först? Och som krystad pepp får ni: Heja nätdejtare friskt humör, det är musarmen som susen gör, heja, heja, heja!

Okej, cheerleaders över hela världen dömer mig… Jag måste gå och duscha…

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Happy Pancake vs Match

Posted in Dejting

Jag peppar en vän som är nybliven singel till att ansluta sig till 10 nätdejter-utmaningen, och försöker hjälpa henne att välja mellan Happy Pancake och Match.

Jag: ”Valet är enkelt! Tänk dig att Happy Pancake är Södermalm och Match är Stureplan, sedan delar de båda på svenssontjommarna från Kungsholmen. Så var vill du gå ut?”

Nybliven singel: ”Men jag går ju ut på både Södermalm och Stureplan.”

Jag, efter en ställd tystnad: ”Okej, tänk dig att Happy Pancake är arbetslösa konstnärer med tatueringar och ölmagar, medan Match är backslickbrats med kostym och pålar uppkörda i de vältrimmade rövarna. Vem vill du skeda?”

Nybliven singel, nu med uppspärrade ögon: ”Pålar uppe i… Men herregud, jag vill ju inte ha något av det!”

Jag: ”Oookej, tänk dig att Happy Pancake är helskägg med matbitar från gårdagens pulled pork i, medan Match är tredagarsstubb med Calvin Kleins Foundation for Men i kanten. Vilket får dina äggstockar att vilja dansa nakenrumba?”

Nybliven singel, nu med skräcksvett på överläppen: ”Men… Men… Hur kan det vara mina alternativ?!

Jag: ”Jamen alltså, hårddraget, så att du vet ytterligheterna. Men okej, ny taktik. Vänta, jag måste tänka lite…”

Nybliven singel: ”Nej, sluta! Inga fler liknelser! Säg bara vad du föredrar!”

Jag: ”Jamen, jag gillar Happy Pancake för att jag dras till trasiga män utan vare sig ambitioner, känslomässig mognad eller något som helst intresse för mig. Hm, kanske inte en jättebra förebild… Så om du gillar mer välordnade människor skulle jag rekommendera Match. Fast… där får man typ aldrig svar. Så det är ju den nackdelen då.”

Nybliven singel, stirrar bara stumt på mig.

Jag: ”Och så kostar Match rätt så mycket, är ganska svårt att säga upp och har ungefär samma medlemmar som för fem år sedan. Så… utvecklingspotentialen verkar ju inte vara sådär jättebra. Men jag menar, värsta scenariot är att du blir som mig – som har dejtat i flera år, höhö, och det är väl inte helt fel? Eller hur? … Vad gör du?”

Nybliven singel: ”Jag måste fasen ringa mitt ex. Han kanske kan ta mig tillbaka! Älskling! Älskling, hör på mig…”

Nätdejtare – är ni med mig?!

Posted in Dejting

Jag vet, jag vet, det är dags att ta tag i 10-nätdejter-utmaningen igen. Den som bara är till hälften avklarad och som för tillfället känns ungefär lika lockande som att tungkyssa en bulldog med dregelproblem. Strax efter att jycken har nosat sig själv i skrevet. Och avslutat med en hundgodisrap eller två. Men, jag har lovat er och ett löfte är… en blöt disktrasa att slaska i ansiktet på människor när de inte gör som man vill, så visst, slaska på bara! Fine, frekkin fine.

Men om en enda människa (företrädelsevis i ett parförhållande) stirrar oförstående på mig och haleluja-utbrister ”Men det är ju rroooooligt att gå på deeejt!” (vilket endast parmänniskor skulle kunna få för sig att säga) så ansvarar jag inte för mina handlingar. Eller för rummets inredning. Eller för det styckade lik som snart måste transporteras bort. Det får någon annan i gänget ta hand om, okej?

Så, jippie frekkin dippie, det är dags för att scrolla fram en nätdejt igen. Trevliga män att träffa i Stockholms trevliga barer som förtjänar trevliga partners men tyvärr gör misstaget att boka en dejt med mig. Jag som bara sitter och längtar efter att en butter karl med ölmage ska dyka upp och säga vad som helst som är äkta… Men nej, nu jäklar gör vi det här! Är ni singlar med mig?! Hejar ni parmänniskor på? Nu fasen stormar vi tangentbordet!

(Och ignorerar att jag bara behöver logga in innan det känns högst lockande med ett skrev täckt av spindelväv och evig känslomässig avdomning… Men nej, ignorera det! Nu scrollar vi oss fram till den där förbaskade fullträffen! Heja alla!)

Lägesrapport 5/10 nätdejter

Posted in Dejting, Roliga bilder

Så, 5:e dejten i 10-nätdejter-utmaningen är gjord. Och, jag vill verkligen peppa alla som kämpar på med nätdejting i allmänhet och med utmaningen i synnerhet. Heja alla! Fy fasen vad grymma ni är! Så jag ska också vara positiv. Verkligen hålla stämningen uppe. Jag har bara en liten fundering…

Förihelvetesjäklabananskaljagpallarintemerooooorrrrkaaaa!!!! Kannågonbaratamighärifrånellerdränkamigienförbaskadisvaksnääääälllaaa… Wraaaaagggrrraaahh…

Pust… Okej, min fråga är: i hela det här ny-människa-sitter-mitt-emot-mig-och-vi-har-ett-bord-mellan-oss-och-vi-är-nyktra – hur får ni in en gnista i det scenariot? Hur undviker ni jobbintervjurysningar och gynekologstolsavtändning? Hur hittar ni fram till människan bakom artighetsfraserna, och känner äkta intresse? Går det på första dejten, eller måste man ta sig genom flera träffar?

Jag lyckas inte känna någonting! Förutom min inledande slampfest har det i övrigt varit trevligt, artigt, vänskapligt och så tråkigt att jag vill köra huvudet genom en vägg. Jag har till och med utvecklat kroniska tanketicks. Små meningar, i det strikta manus som alla nätdejter verkar följa, får mig att vilja klösa ögonen ur mig.

Som exempel, vi hälsar, vi sätter oss, och personens första fråga är ”Så vad jobbar du med?”

Jag berättar lite kortfattat och ställer frågan tillbaka, som sig bör. Vilket självklart leder till en 47-minuters utläggning. (Ja, jag har klockat.)

Personen kommer på att den kanske borde ställa en fråga till mig också, så den undrar om jag har några intressen. Och för män innebär intressen något man gör. Med händerna. Och oftast en boll. Så när jag vispar ihop något om konserter och att umgås med vänner möts jag av…

Reaktionerna har tack och lov än så länge inte gått från hjärntråd till ansiktsmuskel. Jag är en frekkin hänförelse av leenden och intressanta nickar. Och jag vet ju att det är svårt för även mig att bryta sig fri från manuset, och att det här är snälla pojkar som vem som helst skulle falla på knä inför. Det är bara att de har oturen att träffa mig som sitter och trånar efter att någon ska titta mig djupt i ögonen, berätta om sin trasiga uppväxt, klia sig på ölmagen och klaga på att den är arbetslös, för att sedan hångla upp mig mot en vägg. Det kanske inte är perfekt, men det är heller inte manustråkigt!

Men en utmaning är en utmaning. Jag ska fasen upp till 10 nätdejter, om jag så ska gå därifrån med självförvållad hjärnskakning. Fina läsare, om ni har några exempel på när nätdejting funkar – berätta gärna!

(PS. Och där lämnade jag lite diskret över arbetsuppgiften att sprida pepp åt er, mohahaha.)

Att multidejta – del 1: när blir man ett praktarsel?

Posted in Dejting

Så, till dagens andra inlägg (missa inte inlägget före), men först en recap: En vän fick mig att lova att gå på 10 nätdejter eftersom det tydligen går 1 fullträff på 10 träffar. Jag tvingade er att haka på. Frågor började därmed droppa in gällande hur många man egentligen får dejta samtidigt och vilka nackdelar det kan ha, vilket fick mig att bestämma att det här måste redas ut.

Trogna läsare vet att jag har min skit i kontroll ungefär lika mycket som en 1-åring med sprutande diarré och noll impulskontroll som plötsligt får syn på en runthoppande groda. En absolut privatlivsröra, helt enkelt. Men, jag har varit singel i en halv evighet, och även om det riktiga livet sällan ser det som en merit (ät mitt långfinger) tänker jag att vi i det här forumet kan smälla dörren i riktiga livets ansikte. Några månader som singel – osnutet skolbarn. Ett år – student med kandidatexamen. Flera år – doktorand. Singelbloggarens ensamliv – en frekkin professur. Så låt oss använda det här forumet till att ventilera våra åsikter och tankar om singelliv, så att skolbarn får tjöta med doktorander, professorer inspireras av studenter, och förhållandemästare ge sina objektiva infallsvinklar. Som ett riktigt litet lärocenter (där ingen behöver avslöja sin utbildningsnivå). Och den första frågan på dagordningen blir alltså – multidejting.

Såhär tycker jag om denna märkliga/moderna/monstruösa umgängesform:

Multidejting bygger på två variabler i korrelation – hur många man kan dejta innan man blir ett statiskt säkerställt praktarsel mot dem man dejtar, och hur många man kan dejta innan man själv blir grundligt fucked up.

I det här inlägget reder vi ut praktarsel-aspekten (det vill säga vilka regler man bör hålla sig till för att fortfarande anses vara förhållandevis schyst mot sin omgivning), och enligt mig bygger det på en enkel lag med två halv-enkla paragrafer:

Lag: Dejting innebär per definition att du får dejta hela kontinenter på en gång. Om du dejtar någon och inget har formulerats i tal, skrift eller emoji-symbol (hur nu en sådan skulle se ut) så är det principiellt ok för den andra att samtidigt dejta någon annan. Men…

Paragraf 1: Då övergången från dejting till haveriet av varaintresseradav/käri/förälskadi/älska tyvärr är en osynlig gräns (uppenbar felprogrammering av De Högre Makterna, jag kräver reklamation, tack!) så måste vi vara lite rädda om varandra, och det första steget till att hålla helgonglorian på plats i multidejtandets hela-havet-stormar är att – döma hunden efter håren. Träffar du en labrador med flämtande tunga och trånande blick måste du antingen vara ok med att dejta en i taget, eller vara ärlig med att du träffar andra. Träffar du en pitbull som nosar varenda förbipasserande i skrevet kan du ligga runt tills dina lår får skavsår, personen lär bara älska att ni båda springer utan koppel. Så, du kan inte pitbulla en golden retriver, och du kan inte golden retriva en pitbull.

Paragraf 2: Inga beslut, klargöranden eller obekväma frågor behöver utföras inom de första tre dejterna. Om du efter tre dejter inte vet vad det är för hund du hänger med – fråga. Alla famlar blinda i dejtinggrottan, det kommer bara vara befriande med någon som säger ”Ursäkta, men jag tycker det här med dejting är lika svåröverskådligt som insidan av min näsborre. Dejtar du andra eller träffar du just nu bara mig?”

Vad tycker ni? Får man multidejta? Hur dejtar man utan att vara ett arsel, och vad är era dejtingregler? Och glöm inte bort att ge varandra en dunk i ryggen så att vi orkar attackera nätdejtingsidorna för att uppnå de gyllene 10 nätdejterna. Lycka till där ute!! Nu kör vi!

(Och som sagt, bara för att du får dejta dig genom hela fotbollslag på samma gång, behöver det inte innebära att du vill det. Eller att du kommer må bra av det. Eller att du kan stå på dina ben utan att falla ihop en vecka in i processen. Men det ska vi gå igenom i del 2 av inläggen om multidejting – hur man håller sig från att bli dejting-fucked up.)

Lägesrapport: 10 nätdejter

Posted in Dejting

Hur går 10 nätdejter-projektet för er? Och ja, jag tar uppblåst för givet att ni assisterar mig i experimentet att se om det går 1 fullträff på 10 nätdejter. Jag vet att ni egentligen inte sa att ni också skulle dejtavverka, men ni sa inte heller att ni inte skulle göra det – så jag har bestämt att ert svar var ett rungande ja! Som yttrades i det tysta. Ni var bara så upptagna med att Tom Cruise-hoppa i en soffa och entusiasmslå er för kinderna för att ha tid för annat. Jag behöver i alla fall inbilla mig att vi är många som torktumlas runt i nätdejtingens limbo.
För mig är dejt 2/10 och 3/10 uppförda till protokollet. Med en något otrevlig insikt klottrad i marginalen: de var snygga, de var trevliga, och det intresserar tydligen inte mig. Nej, tacka vet jag en skadeskjuten karl med trasig blick, som jag kan vårda tillbaka till livet. Men han fattar tyvärr aldrig det, så jag måste liksom brotta ner honom, droga honom, och binda fast honom i tvångssele för att jag ska få chans att visa min milda hand. Det är ett hälsosamt förhållande det! Jag förstår inte alls varför de envisas med att fly ut genom fönstret…
Joråsåatte… Det här med nätdejting har sina lärdomar.

Loggbok 2 över nätdejting

Posted in Dejting, Observationer

Kan man ge sig själv grav hjärnskakning genom att dunka huvudet mot tangentbordet? Upprepade gånger. Sisådär femhundrafyrtioelvatusen. Eller i alla fall mentalt fortsätta dunka efter att de tre första smällarna har fått G-tangenten att skeva och gett pannan ett rutmönster…

Det här med nätdejting är nog inte bra för min hälsa. Men i helgen har jag i alla fall en inbokad dejt på en pub på Södermalm, så det glas vin jag tänker häva i mig blir flytande medicin. Undrar du vem det är? Äh, det viktiga är att jag ska få dricka vin, har jag högre krav än så lär mina skinkor aldrig lämna soffan. Tänker att det ska bli min strategi – lägre förväntningar, högre avverkningstakt. Eller som en människa mån om att låta sympatisk skulle säga: ”Jag tycker bara om att träffa nya människor, så det är mer en kul grej och inget som innebär några krav.” Vilket så klart inte stämmer. Jag hatar att träffa nya människor. Men jag tycker om vin.

Jag hoppas verkligen att du också har gjort dina timmar?! (Genomträngande magisterblick och händerna på höfterna!) Kom igen nu, om jag har orkat scrolla mig till en musarm så orkar du!!

Loggbok 1 över nätdejting

Posted in Dejting, Observationer

App app, inga ursäkter nu! Det är dags för dagens pass av nätdejting. Redo? Here we go… (Såvida du inte är i ett förhållande, i så fall kommer jag elektroniskt skalla jag dig om jag ser dig på de här sidorna. Eller knäa. En skallning eller ett knä, jag är så vansinnigt godhjärtad att jag låter dig välja. Eller om du faktiskt inte vill träffa någon, då slipper du också. Eller om du tycker att livet kastar till dig tillräckligt många stora kärlekar ändå… varpå du är förpliktigad att berätta för mig hur fasen det går till. Men i övrigt – nu kör vi!)

20.30: Ställer in sökning, man, åldersspann, Stockholm, med bild. Blir så golvad av siffran för antalet profiler (finns det ens såhär många människor i Stockholm?!) att jag utmattad måste pausa för att se ett avsnitt av Sons of Anarchy. Har uppenbarligen fenomenal självdisciplin. Börjar om med mer begränsat ålderspann.

21.35: Börjar scrolla.

21.38: Klick 1: Konventionellt söt, men intetsägande presentation. Sammanfattat ”okomplicerad man som alltid ser det positiva i vardagen och älskar livet”. Urrk! Hatar människor som älskar livet. Går vidare.

21.45: Klick 2: Konventionellt söt, intetsägande presentation. ”Tycker om att umgås med vänner och resa. Söker en söt och trevlig tjej.” Och sedan inget mer. Okeeej, jamen nu vet jag verkligen vad som utmärker dig. Är dessutom aningen osäker på om jag är trevlig. Eller söt. Mer… awesome på sitt eget egendomliga sätt. Är det ingen som har önskat sig det? Går vidare.

21.46: Klick 3: Intressant!! Inte särskilt vältränad (I like! Vem sjutton orkar dejta någon som man måste hålla in magen för.), en tatuering skymtar vid ärmen (ja ja, vissa klyschiga smakpreferenser måste jag få ha), och blicken är skärpt. Hans presentation är ett under av välskrivenhet (jag bestämmer att det är ett ord nu, basta) och han är inte kortare än jag (okej då, två klyschor). Han verkar intelligent! Älskar’t! Mailar… Men går vidare i väntan på svar.

21.58: Har fått sug efter smarta killar som faktiskt kan vara genuint intressanta, vilket gör att jag nära på ger mig själv musarm genom att hysteriklicka runt på jakt efter smart skrivna presentationer.

22.10: Letar fortfarande. Breddar åldersspannet…

22.34: Klick 36: Äntligen en till! Skärpt. Mailar.

22.34: Registrerar att mitt mail till klick 3 har blivit läst men inte fått svar. Vad i helsike?! Granskar min profil. Blir självmedveten. Jag ville ha bilder som gjorde mig liiite snyggare, men inte alltför mycket så att personen inte skulle få hjärtinfarkt och springa åt andra hållet när han väl träffade mig. Var kanske en dålig idé…

22.42: Ett svalt svar från klick 36. Ingen fråga. Skit. Lägger ner datorn och attackerar mobilkameran för att få till en bild som visar mig snygg, smart, eftertänksam, glädjefull, intressantskönavslappnadsexigintelligent och allmänt awesome. På samma gång. Så klart.

23.36: Ger fan upp. Har vridit nacken halvt ur led, har kramp i ansiktsmusklerna och träningsvärk i armen som håller upp mobilen för att ge den där smickrande vinkeln som 14-års tjejerna kör. Får en halv sekunds skamfull insikt om vad jag egentligen håller på med. Men går sedan snabbt tillbaka till att fokusera på att det ändå inte funkar. Piss!

23.37: Kollar ifall ett svar har kommit. Nada. Dock ett mail från en man i 60-års åldern (jippie…), och ett från en kille som skriver ”Tja jag heter Y jag är en trevlig och glad kille vill gärna lära känna dig messa lite?” Jag loggar ut.

23.43: Tvivlar. Jag pallar fasen inte. Det är ett sådant jäkla jobb att få till något med någon som är verkligt intressant! Eller okej, revidering: Det är ett sådant jäkla jobb för mig att få till något med en verkligt intressant. Vad är det för fel på mig?! Ligger utslagen med pannan mot skrivbordet och skulle kunna tävla med mitt tonårsjag i hur icke-existerande min självkänsla är.

23.47: Äh, vad är det för jäkla fel på dem?! Jag är ju awesome! Puckon.

23.50: Fast alla kan så klart inte vara puckon…

Med ett hjärta i höjd med fotknölarna, en stolthet som ändå håller hakan uppe, och en skam över de diverse kramperna i min kropp bestämmer jag mig för att ge mig på’t imorgon igen. Kämpa Singelbloggaren, kämpa!

Och ni där ute – nu ger vi oss fasen inte!! Kom igen nu, kämpa på!! Det blir ju kul sedan när det är dags för vindejt. Eller, förutom när dejten inte kan säga mer än tre ord i en mening och ständigt kollar in andra tjejer som går förbi… Men man får ju i alla fall dricka vin!