Jag måste också få bete mig som en tonåring ibland!

Posted in En skopa förnedring till?

Well… Jag vet att den otroligt viktiga jobbkontakten under det otroligt viktiga jobbmötet sa ”Hej!”. Så jag menar, någonting minns jag ju. Sedan gjorde han en sorts presentation, och jag skulle säga att den handlade om… något. Som nog var intressant. Absolut. Men den ståtlige karln, som var distraherande att se på redan från början, gjorde misstaget att dra upp armarna och knäppa händerna bakom huvudet precis när han satte igång och pratade. Och när han gjorde det kanade tröjan upp så att det syntes lite hud ovanför byxlinnen. Och jag tittade inte! Jag tittade inte! Vilket jag tycker jag förtjänar en frekkin hedersmedalj för! Så vadå att jag inte hörde ett ord han sa (eftersom det enda jag kunde tänka var ”titta inte ner titta inte ner tittaintenertittaintener…”), jag menar, jag tittade ju inte!

Att vid 33 vara lika patetisk som jag var när jag var 13, det känns bra…

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Stockholms uteliv: Att ragga på Stureplan

Posted in En skopa förnedring till?

Lyckopillerpåtänd glädjekullerbytta vad roligt det är att ragga på Stureplan!

Raggningsteknik 1: Spontant vända sig om till en söt kille i baren och fråga om han har en trevlig kväll.
Respons: ”Visst, tjejen, visst. Så vadå, du vill ha en drink eller?”

Raggningsteknik 2: Fråga om en tändare. (Till den giftbomb man tänker brisera i ens lungor eftersom svenskarna är ett så till den milda grad praktiskt lagt folk att vi inte förstår varför man skulle vilja tilltala någon utan att ha en bruttonationalprodukthöjande anledning. Sociabilitet..? Nu förstår jag inte vad du menar?)
Respons: ”Visst, tjejen, visst. Så jag antar att du har slut på cigg eller?”

Raggningsteknik 3: Le mot en främling på dansgolvet.
Respons: Plötsligt finna sig själv fångad i en heimlich manöver där människan bakom verkar tro att man lider av akut punktering så allvarlig att den när som helst kommer ta ens liv. Eftersom han frustande försöker använda diverse löshängande kroppsdelar till att täppa till något hål. Den moderna hjälten…

I dag ska jag knarka överextatiska Disney-filmer och hjärntvättande romcoms i ett desperat försök att återfinna min tro på mänskligheten. Trevlig helg!

Mess som dödar

Posted in En skopa förnedring till?

Nej, kära forskare, anledningen till att ensamstående löper dubbelt så stor risk för att dö i hjärtinfarkt är inte socioekonomiska faktorer och att ingen hemma kan hjälpa till vid nöd. Visst, det kanske verkar så för närsynta forskarögon. Men vi här vet den sanna förklaringen

Det är på grund av mess. Mer specifikt obesvarade mess. Mer specifikt väntan på alla förebannade mess som inte kommer och håret vi sliter när vi försöker klura ut om vårt mess inte kom fram, om deras mess fått ett error, om 3G-nätet förvandlade det där kommatecknet vi skrev till en peniskränkande förolämpning och om det vore något annat än fullt befogat att åka hem till personens lägenhet, bryta oss in och ställa oss bakom människans toalettdörr för att kunna hoppa fram och trycka ner jäkeln i badkaret och primalskriksvråla ”Svara då för i heleveeeteee??!!”.

En vän träffade för ett halvår sedan en söt pojke. Tyvärr hörde han efteråt inte av sig igen. Förrän nu. Ett halvår senare! Han skickar ett supergulligt mess där han verkligen ber om ursäkt och hoppas på en ny chans. Bönar faktiskt lite. Ber faktiskt en hel del. Så hon låter sig blidkas, och skickar ett roligt mess tillbaka. Bara för att… inte få svar!!

Vem fasen utvecklar inte hjärtinfarkt, hjärnblödning, gallstenskrämpor och ett ryckande öga med hängande ögonlock av något sånt?!

Nej, det är ett medicinskt under att vi singlar lever längre än till 20-års dagen… Där är en premiss värd att forska på!

4 singlar sammanfattar året

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Vi kan väl säga såhär – vårt lugna nyårsfirande blev verkligen lugnt, i definitionen att vi inte gick ut, inte högklacksramlade och visade våra skrev i traumaskapande vinklar, inte panikraggade på lätt besvärade män och inte satt på en tunnelbana kl 05 med darrande underläpp och Thåströms Fanfanfan i hörlurarna. Så på så vis var det ju en framgång. Men det bör nog räknas som ett misslyckande om syftet var att ge min lever en paus… Det blev nämligen bubbel. Mycket bubbel. Kopiösa mängder bubbel. Möjligtvis i ett försök att skölja bort smaken av bittra insikter…

Över hela Sverige satt sällskap under nyårskvällen och gjorde en årssammanfattning. Mindes de bästa händelserna och de sämsta. Som bröllop, barn som har fötts, lägenheter som köpts och hjärtan som krossats. Det stora i livet, helt enkelt. Vi fyra singlar gjorde detsamma. Och kom fram till att det största under 2013 hade varit:

En kurs. En ny träningsrutin. Ett jobbprojekt. En semester… där det fina var att ingenting alls hade hänt.

Jepp… Och det var här någonstans, i den besvärade tystnaden som uppstod när vi betraktade de gruskorn som skulle vara årets diamanter, som glaspåfyllandet accelererade till en helt ny nivå.

Sanna mina ord och stryk mina tantblusar, 2014 ska ha så jäkla mycket mer bäst och sämst i sig! Ni får hålla koll på att jag håller vad jag lovar.

Gott nytt surkärringår!

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Gott nytt år eller nåt till er. 2014 kommer säkert bli prima. För mig och mitt igendammande skrev. Men visst, hoppas ni får kul i kväll! Ni och era fantastiska sexliv… (Jag veeet, jag valde själv att jag och vännerna skulle fira nyår hemma, jag vet… Men jag tänker banne mig ändå vara avundsjuk på er! Det har nyss varit jul och min present till mig själv var rätten att vara ologisk. Så festa loss åt mig också i kväll – era jäklar…)

En dejt och du kommer tappa all respekt för mig

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Träffade en kille ute som för en gångs skull kändes riktigt intressant! Tills vi insåg: ”Men då jobbar ju vi med samma (inflika koppling till mitt jobb här)?” Om jag hade velat blanda ihop mitt liv som ofrivilligt-återväxt-oskuld-söker-någon-som-kan-cementborra-sig-genom-min-mödomshinna-och-samtidigt-ha-intellektuella-samtidsdiskussion-på-dejt-singel med mitt verkar-ha-sin-skit-i-kontroll-jobbliv så hade jag skrivit ut min desperation på Facebook. Och gör jag det? Självklart inte. Facebook är ingen plats för ärlighet.

Men, nu har de två världarna tydligen blandats ihop. Eftersom jag ska träffa killen. I något som jag inte har en aning om det är en dejt eller är en jobböl.

Jorå, det här lär ju gå jäkligt bra.

Nätdejtingens brutala spegel

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Bestämde mig för att bli lite aktiv på den nätdejtingsida som jag länge har guppat runt i med energin av en död fisk. Så jag mailade ett tiotal riktigt intressanta kandidater. Men – fick svar från noll! Alltså, noll?! Ska inte nätdejting vara den sista utvägen som jag sänker mig till från den högtstående positionen av en människa som är någorlunda normal? Hur kan jag då bli fullständigt dissad där?!

Eum, svara inte på det.

Vi går vidare till kategorin av rätt så intressanta…

Fuck you för att du dömer mig!

Posted in En skopa förnedring till?, Skratta åt det tragiska

Fuck it, jag tänker starta en singelblogg! Och du, jag kan allt se dina näsborrar! Men se upp, fortsätter du ha översittarnäsan sådär viftandes i vädret kommer ett par svalor snart flytta in. Och då sitter du där med en fågelholk i trynet. Och vem är det då som är fånig?! Så jag undanber mig fördömningsblickar, huvudskakningar och medlidandesuckar. Ge dem till någon annan. För jag behöver dem då verkligen inte. Jag är redan överdrivet medveten om hur patetisk jag är…

Men jag har varit duktig länge nog. Jag har gjort allt man ska göra! Jag har alltid satsat på mig själv och karriären. Vilket har gjort att det periodvis har varit mer action i en nedgrävd kista än det har varit i min säng.

Jag har alltid prioriterat mina vänner först. Även när kompisarna glömde bort våra mångåriga relationer så fort en kille pratade med dem i mer än fem minuter.

Och jag har alltid, alltid behållit fötterna på jorden till och med inför de mest charmleende, flirtblinkande, sexosande exemplaren. Vilket bara har gett den tragiska statistiken av att jag vid 32 års ålder endast har varit kär en gång.

Jorå, trevligt med självständighet, verkligen. Så jag ger upp det där nu. Jag säger det som inte får sägas. Det mitt tonårsjag, mitt 20-plus-jag och mitt för-en-timme-sedan-jag trodde att jag aldrig skulle säga. Nu kommer det:

Jag skulle gärna vilja träffa någon.

(…)

Shit… Jag sa det. Kommer 1800-talskorsetter börja attackregna från himlen, högklackade skor växa ut från mina hälar och min hjärna smälta ihop till en barbiedockas tomma innandöme nu?

(…)

Såväl hälar som hjärna verkar intakt. Betyder det… Kan det vara så…? Är det verkligen möjligt att man får skriva det jag just skrev? Får jag faktiskt säga att… Ja, du vet, det där. Att jag… Att jag gärna skulle vilja träffa någon? Ja herregud, det verkar faktiskt så. Tänka sig.

Jahapp, det här med en singelblogg kan ju bli riktigt kul!