Dejtandets cold turkey

Så, först den känslobefriade versionen: Vi träffas, han är kanske inte riktigt min stil men så trevlig att jag genast njuter av att hänga, han visar sig vara precis så smart som jag trodde, ställer frågor (!), lyssnar intresserat (!!!) och får mig att skratta så mycket att tarmarna dansar ringdans i magen. Ett par timmar av den svåruppnådda umgängesformen flyyyt. Tills, snedsteget händer. Trevlighetsbomben briserar. Illusionen dör.

En av servitörerna närmar sig för att ta våra koppar. Dejten har inte druckit klart, så han rycker till sig koppen, fräser till, himlar med ögonen, och avslutar med en översittarviftning med handen som om killen var en fluga han försökte slå bort. Servitören säger inte ett ord, backar bara långsamt bakåt, men när han går därifrån glöder kinderna av genans och huvudet är sänkt mot omgivningens frågande blickar.

Och jag sitter med gapande mun och ett mentalt stånd som är så stendött att varken återuppväckande viagra eller snurrande små kaniner skulle kunna få liv i det. What. The. Hell.

Inom en kvart bryter jag upp och kilar lite raskt därifrån innan det blir tal om att ses igen. Och det är då det börjar. Det som jag inte upplevt på länge och därmed helt hade glömt bort. Det som de flesta singlar tyvärr är beklagligt välbekanta med. Den torterande, plågsamma, personlighetsförändrande cold turkey-abstinensen efter att under några dagar ha levt på den farligaste drogen av dem alla – hopp.

Jag störtdyker i humör, översvämmas av känslan att jag AAAAALLLLDDRRRIIIIGGG kommer träffa någon, vill seriöst lägga mig ner på gatan och bara ge uuuuupp, ser framför mig hur jag nu måste logga in på frekkin Happy Pancake igen och vill SKRRRIIIIIIIIKA ut min hopplöshet, ojar, suckar, stönar, och allmänt dramaknarkar på ett sätt som till och med mitt tonårsjag skulle bli generad av. Om begreppet patetisk hade ett förråd så är jag tjockissoffan som slängs i skogen eftersom den inte får plats! Allt det här på grund av att jag under en väldigt kort tid kände hopp. Och att det nu har dött.

Ja, kära vänner, det har sina fördelar att vara en bitterfitta som bara ser det negativa i allting. Det gör att jag väldigt sällan behöver ta mig genom cold turkey. Men tänk, det här var känslostormen efter bara några dagars förväntningar inför en första dejt! Tänk hur illa det blir när man har träffat någon, blivit förtjust, börjat vänja kroppen vid det förbaskade hoppet, och det sedan plötsligt tar slut. Herre jistanes, kan någon uppfinna en mental skyddsrustning, tack!

Om ni har någon i er närhet som befinner sig i den situationen så ge dem en tiominuters kram – hälsa att jag tycker de är så jäkla grymma som pallar!

Suck. Nu ska jag gå och lägga mig. Älta skiten ur den här känslan. Så att jag i morgon kan vara mitt vanliga bitterfittiga jag igen.

Jag kommer aldrig träffa någon jag kommer aldrig träffa någon jag kommer aldrig träffa någon jag kommer aldrig träffa någon…

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

24 thoughts on “Dejtandets cold turkey

  1. Men åhhh oxå!!! Va dumt … Men jag fattar… Sådana där fasoner… Fnyys…

    Och så är det ju det där med hoppet..jag känner allt för väl igen det… Har det nu.. Med den däringa snickaren som jag ev skall träffa…(fast jag egentligen vet hur det kommer att sluta… Scenario 1. Han blir intresserad och jag drar snabbare än en avlöning. Scenario 2. Jag bli intresserad och inte han, varpå jag kanske kommer att bli lite stalking light och ”tjatig” så att han ev ändrar sig och vips! Då blev det scenario 1 igen)

    Vet inte huuur många peppböcker (läs självhjälpsböcker) jag köpt och nu senast en där man skall tänka positivt och säga vad man vill ha och INTE det man inte vill ha… För det funkar ju … Fffför det gör det ju…
    Nämen jag tycker att du verkar iallafall så grym så jag tror inte att det är långt borta för dig nu… Hade jag haft en ledig lämplig snigelkandidat så hade jag skickat honom åt ditt håll pronto!!!

    • Haha det där med scenario 1 eller 2 som blir 1, det känner jag väldigt mycket igen! Fan att det är så jävla komplicerat…

    • Polly och A-J, jag vet precis vad ni menar! Jag sitter praktiskt taget med armarna i kors och bara väntar på vilket av de två scenariorna som kommer dyka upp. För jag VET ju att ett av dem är oundvikligt.

      Ja jisses, i dag tycker jag vi tar en redig gnälldag. Ut med det bara! Fy faaan vad jobbigt det är att leta! Och faaan att man ska börja hoppas på att träffa någon, så att man plötsligt blir mindre nöjd med att vara själv. Mitt mål för dagen blir att gnälla så mycket det bara går. Vem sa att jag inte var konstruktiv?! 😉

      • Nu är gnällandet klart och vi är lyckliga igen, elllleeeeerrr?

        Bara att hoppa upp på hästen och ta dig till nummer 10, det är väl bara 3 dejter kvar? Sen slipper du skiten?

        • Haha, jajamen, jag är faktiskt lite peppad, märkligt nog… Eller så är det pundarens sug efter att känna hoppdrogens sötma igen. 😉

  2. Nooooooooooooo! Jag som hade hoppats så. :( Jag tänker inte dra alla klyschor om vad som händer när du mister en eller när du minst anar det. Jag misstänker att du hört alla klyschor redan.

    Det enda fina i kråksången är att jag än en gång får bekräftat att det finns iaf EN till som fungerar som jag. En stor skillnad är dock att jag fått lägga happy pancake bakom mig. Jag sållade bland stenar och grus och hittade guldkornet där i höstas, den berömda nålen i höstacken. Kände hoppet, föll som en fura, vande mig vid tanken på att det äntligen verkade vara min tur. Största misstaget ever. Jag lider fortfarande av sviterna från kraschen. HP låter jag bli eftersom jag inte vill se om guldkornet är tillbaka. Jag måste nu ragga oldschool.

    • Menar du det! Åh fina du, så du är en av dem som vågat känslohoppa och nu behöver den där enorma kramen! Fasen vad modigt av dig… Det är det där modet som kommer göra att du kommer hitta rätt. När benen har läkt lite och du kan linka upp på toppen igen.
      Och egentligen kanske old school är bäst… Hur gick utekvällen?! Några grus eller gudlkorn? :)

      • Jag flörtade, det gjorde jag. Nästa gång ska jag komma ihåg att fråga vad mitt offer heter. I vindimman kändes det viktigare att kontrollera armmuskler (som btw fick godkänt). Jag är iaf på banan igen.

        Jag är så glad att jag hittat dig på Twitter och sen hit till din blogg. Känns lite mindre ensamt nu! Vi får kämpa vidare! :)

        • Åh, det är du som är Twitter-Mikaela!! Det kopplade inte jag! Vad härligt att jag tycker om dig både här och där. :)
          Verkligen!! Singellivet är så mycket bättre när man har andra att vara singel med!! Och jag tycker det låter mycket, mycket bra att du börjar träna upp flirtmuskeln! Den ska jag också börja jobba på nu i vår!

          • Japp, det är jag. The one and only. 😉 Ringrostig, men på väg tillbaka. Jag blir peppad av att veta att fler kämpar som jag utan att ge upp (trots att man varenda gång lovar sig själv att aldrig bry sig om en man igen. ) Jag nöjer mig inte. Jag ska ha det bästa. Precis som du. Och TACK för en underbar blogg.

          • Ja nu jäklar kör vi!! Jag känner faktiskt också sug efter att bara boka in nästa dejt och nästa efter det, bara för att få känna det där hoppet igen. Nej, vi ska inte slås i marken! Vi ska kämpa på!!

  3. Jag tror att jag är där, haft hopp i två veckor nu. Är han intresserad? Hur spelar man svår? Vågar jag hoppas? Kan detta vara min tur? Har jag äntligen fly? Näää, han ringde aldrig. Jo han ringde! Visserligen fem dagar för sent, men han hörde i alla fall av sig! Det finns hopp!

    osv… Skjut mig.

    • flyt*, menar jag så klart.

      Och du fick i alla fall uppleva en bra början på en dejt! Men när folk är vidriga mot servicepersonal, då är det fan illa…

    • Är det så! Åh nej, jag petade om det här med en kompis igår – när någon inte hör av sig så GÅR det inte att fortsätta vara en förnuftig människa. Man blir galen! Och att då bli en jojo ut och in ur hopp… Usch vad jobbigt!! Du är stark som pallar! Kan inte någon installera en garantifunktion i våra kroppar varje gång vi känner hopp!

  4. Ååå fy så dumt gjort av din dejt!!! Det var ju iofs som sagt bra att det hände på en gång och inte om 10 dejter till. Men fyyy!! Massa kramar till dig.

    • Ja jisses, det har du helt rätt i!! Tänk om jag hade gått därifrån och trott att jag hittat världens trevligaste man – för att långt senare märka att han inte är trevlig mot alla! Pust vad hemskt! Nej, det var mycket bättre att det kom fram nu!

  5. Råkade snubbla in på din blogg idag, å seriöst, bästa jag läst. Ever! Är själv singel, nybliven 32åring och jag känner SÅ igen mig i dina skriverier! Jag finner inga ord, just keep up the good work! Snälla! Men jag tycker definitivt du borde ha en fb-fanpage oxå! 😀

    • Haha, nu har du vänt min pissdeppiga dag till glädjefyrverkeri! Attans vad snällt sagt av dig!!! Och vad skönt att höra att vi är fler som är över 30 och singlar… Aha, en FB-sida kanske är något, det ska jag kolla upp! Tack för att du lyfte mig ur deppdimman!

  6. Fan vad trist! Men bra att det kom fram så fort iaf. Jag är så naiv så jag hade säkert tänkt att det var en engångsföreteelse och fortsatt dejten och hoppet… Men starkt av dig att gå därifrån! Blev peppad av dig i lördags och sa åt min halv ihop kille att han fan får bestämma sig så nu är vi hel ihop (-: Fast jag känner mig som singel fortfarande. Vill nog vara det egentligen men så gick jag och blev kär. Jag gillar verkligen din blogg! Vill nästan inte att du ska träffa någon för att då kanske du slutar skriva, sjukt ego av mig! Ut på pannkakan igen med dig, där träffade iaf jag mitt så kallade guldkorn. Hihi.

    • Jaaaa!!! Åh, nu gav du mig hopp! Fasen vad roligt!! Och så himla bra att du sa till!! Heja dig!
      Hahaha, jag lär vara singel läääääääänge… Och faktiskt, med den här bloggen och de härliga samtalen som uppstår här så känns det faktiskt lite mer okej. :)

  7. Oj Jisses, men hahahaha, stackare!!
    Aldrig kul när man sitter där med goda förväntningar…men sjukt osexigt är det med folk som är så där otrevligt och nästan nedvärderande!!! Som någon skrev, tur att det kom fram från början så du slapp lägga en massa tid på en sån snubbe…

    Jag måste bara få berätta…DU inspirerade mig, så jag anmälde mig på en sådan där jäkla dejtingsida och trot eller ej, men i helgen ska det dejtas. 😉
    Jag har en del förväntningar och när jag läste detta inlägget här, så inser jag att jag kanske borde sänka dom liiiiiiite granna…hahaha…jag är redan nervös inför helgen!! Shiiiit alltså… hahaha
    Borde jag förresten raka benen?

    • Jaaaa, vad roligt!! Det vill säga, dejtandet kan vara en redig plåga och det är skitjobbigt att försöka igen och igen, men det ger också hopp om att livet ändå när som helst kan förändras. Man GÖR ändå något, och det gör en lite glad. Så kämpa på!!! Jag hejar för fullt på dig!!
      Hahaha, och ja, du ska raka benen. Man ska ALLTID vara förberedd på lite nakentango, om det känns rätt! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *