Den hemliga dealbreakern

Frustrerad singelvän: ”Jag har verkligen inga orimliga krav! Visst, han ska vara snäll, och lite rolig. Men det är typ allt. Jag menar, det är väl inte för mycket begärt?!”
Peppande vän: ”Självklart inte! Klart du kommer hitta det!”
Peppande jag: ”Absolut, bakom varje hörn finns i alla fall fem. Det gäller bara att hitta dem.”
Frustrerad singelvän: ”Jag menar, jag struntar i hur han ser ut, vad han vill med sitt liv, eller all ytlig skit! Jag vill bara att han ska vara godhjärtad. Det borde faktiskt inte vara för mycket begärt!”
Peppande vän: ”Självklart inte!”
Peppande jag: ”När som helst kommer det hända. När som helst!”
Frustrerad vän: ”Visst, en liten sak kanske jag har som krav. Men det är verkligen det enda, och det är inte ens en stor grej. Men han får gärna fatta poängen med klitoris liksom. Även före man har blivit ihop och man har lärt upp honom.”

Tystnad runt bordet.

Frustrerad vän, med plötsligt orolig blick på oss andra: ”Eller fatta och fatta, det räcker om han typ inte är rädd för klitoris. Så att han klarar att vidröra den utan skräckskrik liksom.”

Fortsatt tystnad. Något mindre peppande vän harklar sig. Något mer skeptisk jag rätar på mig.

Opeppande vän: ”Jag är ledsen, men du kommer dö ensam.”
Opeppande jag: ”Singel raka vägen ner i likkistan. Tyvärr.”
Opeppande vän: ”En kille som inte är rädd för klitoris… Alltså, vi måste vara realistiska här.”
Opeppande jag: ”Någon sorts verklighetsförankring. Vi vet ju alla att om klitoris ska vidröras under singelsex slash dejtingsex så måste vi fixa det själva. Såvida du inte bänder dit hans hand. Eller typ skriker i hans öra att det banne mig borde råda någon slags varannan gång-artighet.”
Opeppande vän: Och även då kommer han tolka det som tio gånger för honom, en för dig.”
Frustrerad vän: ”Men, det kan man ju inte acceptera!”
Opeppande jag: ”Självklart inte. Varför tror du vi är singlar?”

Vi blir tysta. Dricker lite kaffe. Tittar på varandra.

Frustrerad singelvän: ”Vem behöver en kille?!”
Peppande vän: ”Verkligen! Vad är poängen liksom!”
Peppande jag: ”En Jack Russel i stället! Bakom varje hörn finns i alla fall fem! Det gäller bara att köpa en!”

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

6 thoughts on “Den hemliga dealbreakern

  1. Skojar ni??
    Jag har aldrig träffat en man som inte varit helt besatt av klitoris. Jag är 23 år. Är det här någon generarionsskillnads-grej kanske? Isåfall råder jag er att bara dejta män som är yngre än 26 år. De har tittat på youtube-infomercials om hur de ska göra.

    Men eftersom du skojar så mycket i din blogg så hoppas jag att du skojade nu också.

    …jag är ny här föresten. Sträckläste just din blogg. <3

    • Åh vad bra att du tog upp just det här!! Vi vänner har faktiskt diskuterat detta, hur vi upplever att yngre killar nära på bänder benen ur led i viljan att ge lika mycket som de tar. Jag trodde att det bara var vi som hade träffat på unika undantag!
      Hmm, kan det vara så att medan vår generation tappade hakan när Sex and the City krävde lika behandling mellan lakanen, så är ni generationen där det diskuteras öppet? Det har kanske blivit coolt för en kille att veta hur man tar hand om en tjej, medan de äldre männen inte alls har hängt med. Okej, här och nu sätter jag siktet uteslutande på yngre män! 😉
      Och varmt välkommen förresten!! Skräckläsning är den bästa formen!

  2. Haha, jag dejtar en äldre man (40plus) och han är inte det minsta rädd för min klitoris – han är väldigt mån om min njutning. Men om man får vara petig glömmer han ibland brösten, och de är ju också viktiga…

    • Haha, det är de definitivt! Vad sjutton, är det vi som väljer fel tro… Jag och mina vänner märker av en klitorisfobi så stark att männen verkar vara rädda för att få sin hand avkapad. Förstår inte vad vi gör fel…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *