Den vilda striden om vem som viker sig – och hör av sig först

Ha! Kamikazepiloter, gör en dödsfärd er modiga, va? Och free diving frekkin fallskärms-what ever, tror ni att era ballar är två Globen-byggnader hängandes upp och ner? Well, ni kan alla köra upp era machofasoner dit magsäcken tar av sig hatten och skakar hand med tarmarna, för jag har ett chicken race som skulle få er att vika er snabbare än en linneservett i en japansk origami-turnering. Eller rättare sagt, alla vi singlar har uthållighetsprovet som slår dem alla:

Kampen, striden, slaget, drabbningen – om vem som pallar att hålla ut längst, och därmed Inte. Messar. Först!

Jorå, vi spjärnar, vi krampansiktsgrimarserar, vi påfrestningsvrider oss i vilda dödsplågor! Vår beslutsamma blick försöker fokusera på vägen framför oss, men vi måste ständigt snegla mot (mo)bilen som chicken racar bredvid, där dejten sitter och ruvar, eller kärleksintresset, eller kk:t. För det handlar om heder, om singelstolthet, att kunna stå rak och möta sin blick i badrumsspegeln, och veta, känna tryggheten i, att man Messade i alla fall Inte Först. Där mina vänner, har ni den ädla kamp som cirka 75% av mitt liv har präglats av!

Vad sa ni? Att det kanske är anledningen till att jag är singel? Att jag ska sluta bete mig som en överväxt barnrumpa som spelar trotsiga spel och i stället försöka bli en kvadratmillimeter av det som kännetecknar en vuxen människa? (…) Oj oj oj vad dålig mottagning det blev här i mitt huvud helt plötsligt! Schrprrskkksccccrrrr… Jag måste nog verkligen lägga på mitt mentala samtal med er, jag hör absolut ingenting! Scchhrkkkrrsscc… Så hej då, jag måste återgå till att… ja, ni vet, sitta och stirra på min mobil. För det är helg. Det är en vecka sedan förlustelserna. Och jag tänker fan i mig hugga av mig händerna före jag plockar upp den där jäkla mobilen! Kämpa Singelbloggaren, kämpa!

(Förresten, VeckoRevyn har dragit igång sin nomineringstid inför Blog Awards 2014. Hrrm, *skrapar foten i backen och tittar under lugg*, tycker ni… tror ni… skulle jag vara värdig en nominering till Guldpennan? Om ni, så att säga liksom bara lite grann, tycker det, så får ni gärna nominera.)

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

29 thoughts on “Den vilda striden om vem som viker sig – och hör av sig först

  1. Klart jag nominerar!

    Usch vill inte ens tänka på hur många gånger jag har förlorat den där kampen mot mig själv. Att vara den som inte hör av sig först. Det brukar börja med att jag känner mig stark och oövervinnerlig och har alla argument för att jag inte borde höra av mig men sen händer något på vägen och alla argument mot ersätts med för. Typ: Varför ska tjejen inte kunna ta initiativ? Varför slösa tid på att sitta och vänta? Han kanske är blyg/trög/utvecklingsstörd och behöver lite hjälp. Osv.

    Igår hörde polisen av sig med ett kort sms och frågade om jag hade sett någon brasa. Två dagar EFTER valborg. Sen skrev han korta konstiga sms och plötsligt kändes det som om det var jag som hade börjat skriva till honom och var efterhängsen fast det var han som tog kontakt! Hur fan lyckas dom med det?

    Det går framåt med mördarserben annars men nästan lite för snabbt. Han är ute efter en flickvän och det märks.. Igår kallade han mig för hjärtat men där går min gräns. Det är alldeles för tidigt för smeknamn på en tredje dejt men han får en chans till..

    Hoppas du får en trevlig och spännande helg!

    • Hahaha, Maria, det störtgarv som bubblade upp när jag läste din analys av deras bristande intelligens när karljäklarna inte hör av sig – PRECIS så tänker jag!! ”Jaja, men han är ju uppenbarligen trög i huvudet, stackarn behöver ju hjälp, jag får väl göra det åt honom” och så sitter man där och har plötsligt hamnat på den förlorande sidan av den ständiga maktkampen. Skit också!
      Oj oj oj… Och det finns inte potential för att du ska få känslor för honom? I så fall kanske han behöver en liten signal om att det är lättsamt dejtande som gäller.
      Och polisgris! Att det alltid ska kunna vinklas som om man själv är helt desperat efter ett förhållande! Och att det ofta är de undanslinkande som är intressanta… 😉

    • Haha, fina du, vad snäll du är! Men du, jag har inte listat ut hur man kommenterar på din nya bloggportal! Hur gör man?! /tekniskt-kunnande-av-en-gnu

  2. Klart du ska bli nominerad, du är ju bäst! Tack för ditt svar på kommentaren. Känner mig lite dum när jag träffar flera samtidigt, eller förvirrad. Träffade han från förra helgen igår kväll och det blev både prat, mys, vin, hångel och ligg. Kändes bättre med honom denna gång men vill verkligen inte bli för engagerad. Därför borde jag träffa det andra skägget nästa vecka! Jag har tänkt mkt på det där med att höra av sig först. Visst känns det som att det automatisk ska vara mannen som ska göra det och brudarna ska vänta. VARFÖR??? Är så förlegat så det inte är sant. Som att det alltid är så att tjejen är mer intresserad än killen. Suck! Jag hör av mig om jag vill göra det! Fast ibland väntar jag oxå förstås hihi. Bara för det ska jag messa ligget nu och inte vänta på honom!

    • Naj, inte ska du känna dig dum över multidejting!! Det är så det fungerar i tiderna av nätdejting och skilsmässostatistik. Man måste testa många innan man gör sitt val och om man själv inte multidejtar så lär man åka på att den andra gör det. Så definitivt – träffa det andra skägget också!! Tänk om det skulle vara den rätta!?
      Haha, I hear ya, sister! Jag har inga som helst betänkligheter i att vara den som tar initiativen. Det blir ju mycket roligare så. Men vissa förhållanden blir till en maktkamp, jag undrar varför… Kanske för att man känner att den andra inte hör av sig på samma sätt, och då vill man banne mig inte bli den som hasar efter. Det är ju sjukt det där, att den som hör av sig minst sitter på makten. Och det förbaskat frustrerande att förminskas till den maktlösa som uppfattas som störtpå och panikkär bara för att man slänger iväg ett mess innan den andra. Men heja alla som inte bryr sig om det här utan bara kör! Där har vi de riktigt mäktiga kvinnorna!! :)

      • Det stör jag mig oxå på, att det ska vara en slags maktkamp hela tiden. Oavsett relation. Varför kan inte båda vara precis lika intresserad! Är ju alltid den som är lite mindre intresserad som har makten. Fast så känner jag nog med han från igår. Att vi är på samma nivå och det känns ju skönt. Är så glad att jag hittat den här bloggen, du är rolig och klok och peppande! Har inte så många singelvänner och känner att jag tröttar ut mina icke singel vänner med mina ständiga manshistorier (-: Synd att man inte bor i Stockholm förresten, sjukt större utbud på pannkakan där!

        • Vi singlar måste hålla ihop! Dagarna i ända kämpar vi på för att inte tryckas ner av ensamhet, vi börjar hoppas och vi blir besvikna, och även om vi har några singelvänner så blir de allt färre för varje år som går. Så det är så himla skönt att höra vad som händer i era liv och känna igen mig i det. Då känns det lite lättare. Så tro mig, den här bloggen är mitt sätt att överleva. :) fasen vad mysigt, det låter ändå rätt lovande det där!!

      • På tal om att höra av sig först… Gissa vem som skickade ett pm (kl 02 på lördagnatt) å bad om ursäkt förra helgen? 😉 Han var nog minsann fortfarande intresserad 😉

        • Weehoo!! Fasen vad härligt!! Ah, nattmess… De är de bästa! Man ver alltid att det är något intressant när mobilen piper mitt i natten. 😉 jäklar vad kul Johanna!!

  3. Du anar inte vad din blogg gör för oss, lite smått äldre, övergivna, vilsna själar som gör allt för att träffa Mr Right. Tack som f-n! När man ligger storbölande på vardagsrumsgolvet och tänker att man är den enda i världshistorien som känt så här, så är det balsam för sin sargade själ att gå in och läsa dina historier. Och skratta. Och känna igen sig. Och få upp hoppet en enda liten smula för att det ändå finns fantastiska singlar kvar där ute. Tack!

    • Joz, jag har legat på vardagsrumsgolvet så många gånger, och känt det som om jag är ensam singel kvar i världen! Det är jag som ska vara tacksam för att ni är här, för annars hade jag nog legat kvar på det där golvet. Men vi måste kämpa på! Någon gång ska väl karljäkeln dyka upp! Och tills dess får vi underhålla varandra. :)

  4. En tanke: Kan det vara så att du är för cynisk till killar (och utstrålar det) för att en kille ens ska våga sig fram?

    • Haha, du har så rätt, men jag tänker såhär: Min önskan är inte att hitta en kille. Min önskan är att hitta någon att höra ihop med, sluta vara ensam med, som har en hjärna som möter och förstår min, som har en humor som förstår mina mörka skämt, som ser alla mina sidor och tycker att de är rätt så fina eftersom de är en del av mig. Först då uppstår det där som jag kallar fullständigt samförstånd, och eftersom jag har upplevt det en gång kommer jag inte kunna nöja mig med mindre igen. Min cyniska sida är en del av mig och är det som tar mig genom singellivet, så när jag väl träffar någon måste den kunna acceptera den sidan, och kanske till och med tycka den är lite rolig. :) Men, hrrm, han är verkligen inte lätt att hitta! :)

  5. Självfallet har jag nominerat dig! Allt annat vore ju bara så fel:-)
    Angående det där med att smsa först så har tydligen karlarna samma dilemma.. Iallafall enligt hundögonen. Han smsade först och jag dröjde sisådär 8 timmar med svaret (mest pga jobb) och under den tiden hann han utvärdera det dröjande svaret med sin vän. Han var tydligen väldigt nervös och hann tänka på många alternativ till varför svaret dröjde. :-) Så va katten, messa om det är det du vill!

    • Hahaha, åh jag älskar när karlarna blir lika nerviga som vi!! Men Sassa, åtta timmar!! Jag hade hunnit köra huvudet genom en vägg och kasta telefonen i toaletten innan dess. 😉 Du har en fin och förstående hundögonskarl du!

  6. Jag har aldrig förstått mig på det här. Eftersom jag blir helt nipprig, om en dejt som jag är intresserad av, tar lång tid på sig att höra av sig, ser jag det som givet att höra av mig om jag är intresserad.

    Ofta inom de närmsta timmarna efter första dejten, i alla fall. Mest när jag har tid, utan baktankar.

    Och aldrig – aldrig – slutar jag bara att svara. Det verkar ju vara kutym för de flesta, är min erfarenhet från nätdejtingsvärlden, att bara sluta höra av sig/svara när intresset svalnar? Jag har aldrig förmått göra så. Om inget annat, så är det väl bara oförskämt. Föredrar hyfsen att säga ”tack, men jag är inte intresserad” framför tystnad any day.

    • Nej, du har så rätt, i båda punkterna. :) när det kommer till vanligt dejtande är jag också snabb att höra av mig och struntar i den evinnerliga ”poängräkningen”, men så kan något hända, som får förhållandet ur balans, kanske att jag märker av att jag hör av mig mer eller är mer på, och plötsligt förvandlas allt till en dragkamp. Det är verkligen inte bra, jag måste lära mig att inte falla in i det där!
      Eller hur, folk som bara slutar höra av sig händer hela tiden på nätdejtingforumen – förgrymmat irriterande! Match och HP borde börja hålla hyfskurser, och vi borde få vara lärarna! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *