Ensamma kvällar som ekar

Jag tillbringar 73% av min tid ensam. Och jo, tiden för sömn räknas också. Jag skulle säga att jag har några av mina bästa umgängesstunder när jag sover med någon. Vilket jag inte gör. Ever. (Paus för onämnbara kraftuttryck.)

Men jag har minsann rutin på min ensamhet. Tragiskt mycket rutin…

När jag kommer hem från jobbet fortsätter hjärnan koreografera kroppen i en taktfast effektivitetsdans. Nycklar i handen när jag går uppför tunnelbanetrappan, mobilen på hallbordet när jackan knäpps upp, lilla spisplattan igångsatt på sexan innan kissbesök och mysbyxorna på, och sedan vatten i kastrullen medan högerhanden rattar in radion. Lägenheten insvept i en elektronisk ljudmatta som pulserar ut liv, med radiosvammel i köket, tv-nyheter i vardagsrummet, telefontwittrande med högerhanden och datorknappande med den vänstra. Tända stearinljus framför punktbelysning framför utsikten över grannarnas gloriaomgedda fönsterliv. Och klockan 22.30, stereon på timer, och sängen intagen med en trötthetssuck i gränslandet mellan njutningspust och pliktstön. Förhoppningsvis utmattad, eftersom det (snällasnälla) ger en tyst hjärna.

Tacksam över att ännu en kväll ha bullersvept över tystnaden i mitt hem.

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *