Fuck you för att du dömer mig!

Fuck it, jag tänker starta en singelblogg! Och du, jag kan allt se dina näsborrar! Men se upp, fortsätter du ha översittarnäsan sådär viftandes i vädret kommer ett par svalor snart flytta in. Och då sitter du där med en fågelholk i trynet. Och vem är det då som är fånig?! Så jag undanber mig fördömningsblickar, huvudskakningar och medlidandesuckar. Ge dem till någon annan. För jag behöver dem då verkligen inte. Jag är redan överdrivet medveten om hur patetisk jag är…

Men jag har varit duktig länge nog. Jag har gjort allt man ska göra! Jag har alltid satsat på mig själv och karriären. Vilket har gjort att det periodvis har varit mer action i en nedgrävd kista än det har varit i min säng.

Jag har alltid prioriterat mina vänner först. Även när kompisarna glömde bort våra mångåriga relationer så fort en kille pratade med dem i mer än fem minuter.

Och jag har alltid, alltid behållit fötterna på jorden till och med inför de mest charmleende, flirtblinkande, sexosande exemplaren. Vilket bara har gett den tragiska statistiken av att jag vid 32 års ålder endast har varit kär en gång.

Jorå, trevligt med självständighet, verkligen. Så jag ger upp det där nu. Jag säger det som inte får sägas. Det mitt tonårsjag, mitt 20-plus-jag och mitt för-en-timme-sedan-jag trodde att jag aldrig skulle säga. Nu kommer det:

Jag skulle gärna vilja träffa någon.

(…)

Shit… Jag sa det. Kommer 1800-talskorsetter börja attackregna från himlen, högklackade skor växa ut från mina hälar och min hjärna smälta ihop till en barbiedockas tomma innandöme nu?

(…)

Såväl hälar som hjärna verkar intakt. Betyder det… Kan det vara så…? Är det verkligen möjligt att man får skriva det jag just skrev? Får jag faktiskt säga att… Ja, du vet, det där. Att jag… Att jag gärna skulle vilja träffa någon? Ja herregud, det verkar faktiskt så. Tänka sig.

Jahapp, det här med en singelblogg kan ju bli riktigt kul!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *