Hur man får reda på om någon bara vill ha sex – eller okej, VEM som bara vill ha sex

Jag och en vän diskuterar den dejt jag träffat några gånger.

Hon: ”Berätta. Hur går det?”
Jag: ”Okej antar jag, men vem vet, det kan vara så att han bara vill ses för att ha sex.”
Hon, sätter igång sin utredarröst i äkta Sherlockimitation: ”Okej, hur många gånger har ni träffats?”
Jag: ”Tre.”
Hon: ”När hade ni sex första gången?”
Jag, stirrar oförstående på henne.
Hon, stirrar tillbaka på mig som om hon inte fattar varför jag stirrar på henne.
Mycket stirrande försiggår. Innan hon suckar och tar till orda:
”Okej, hur många timmar hann gå?”
Jag, med på banan igen:
”Fyra! Hm, kanske tre… Eller vänta… Nä, jag skulle nog säga tre och en kvart”, utropar jag. Möjligtvis något stolt. En extra kvart liksom. Fasen duktigt jobbat!
Hon, stirrar på mig igen. Gnider sig lite trött i pannan.
”Okej… Hur många gånger har ni träffats utan att ha sex?”
Jag, kisar mot henne som om hon plötsligt började prata swahili. Med skotsk dialekt. Och trelleborgsbrytning.
”Nu förstår jag inte riktigt…”
Hon: ”Har ni träffats utan att ha sex?”
Jag: ”Träffas… Utan att ha sex..?”
Hon, möjligtvis himlandes med ögonen vildare än en tonårsdotter inför sina föräldrars Facebookaktivitet.
”Okej! Fine! Jag fattar. Jaja, men det här är inget problem. Lösningen är ju skitenkel.”
Jag, lutar mig glatt fram och lystrar ivrigt: ”Vad? Vad?!”
Hon: ”Sluta helt enkelt att ha sex med honom hela tiden. Då får du ju veta om det är bara det han vill ha.”
Jag, lutar mig tillbaka, korsar armarna över bröstet och kisar skeptiskt mot henne igen. Samt påbörjar stirrandet på nytt.
Hon, möjligtvis frustrationsstönandes, möjligtvis ilskgastandes över att ha blivit indragen i ett så värdelöst samtal: ”VEM är det som vill ha sex egentligen??!
Jag, möjligtvis frustrationsstönandes, möjligtvis ilskgastandes över att få så värdelösa svar i denna superba diskussion: ”Meh! JAG så klart, känner du mig alls, eller?! Men det innebär ju inte att jag vill att HAN ska vilja detsamma! Eller alltså… Vad sa jag nu..? … Vänta lite! Vart ska du?! Vi pratar ju! Ska du bara lämna mig här?!”

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

41 thoughts on “Hur man får reda på om någon bara vill ha sex – eller okej, VEM som bara vill ha sex

    • Hahaha, MER SEX TILL FOLKET!!! Och lite kärlek också… Sex OCH kärlek, kan tomten snälla ge oss det i julklapp, eller?! Vi har varit väldigt snälla! Eller… Väldigt naughty… 😉

  1. Kan inte direkt säga att jag känner igen situationen, då det innebär att jag först måste komma underfund med på hur jag får till en dejt. :)

    Som singel kanske man ska passa på att ha sex när man kan och vill (Helst ska de två sammanfalla).
    Men om det är en kille du vill veta om han vill umgås även när det inte blir nakenbrottning, så är din kompis tips nog ganska bra.
    Sen om du har tillräckligt med självkontroll är en annan femma. 😉

    • Nätdejting!! Det är svinjobbigt, tidsödslande och helt jäkla livsgnistadödande – men, man får i alla fall till dejter. Har du testat? Åh, bara orka ta dig an det!! Det är mitt bästa tips!
      Suck. Suck, stön och pust!! Kan vi inte bara utveckla en tankeläsarmaskin?! Det känns ju mycket enklare än att behöva hålla fingrarna borta… ☺️
      (Bra att du svarade på Mikaelas kommentar, jag skulle just be dig ge din syn på det hela där.)

      • Har nog provat de allra flesta sidor som finns. Har hoppat över
        Men har liksom tappat förmågan att bryta mig ut från den gråa massan, så jag lade i princip helt ner nätdejtandet i våras någongång (Är fortfarande medlem på någon sida, men är aldrig inne).
        Gav väl upp lite helt enkelt.

        • Fan vad jag har varit där… Jag fattar helt hur fullständigt uttömd man blir av nätdejting. Men ge det en kraftansträngning till!! Nu har du ju oss som hejar på dig. Vi här inne kämpar på tillsammans.

          • Jag sitter nog kvar på ”avbytarbänken” ett tag till och tittar på.
            Vill ju väldigt gärna dejta och så, men just nu orkar jag inte bli nobbad mer.

  2. Äntligen strålar vi singlar samman igen på denna perfekta mötesplats! ❤️

    Tolka detta åt mig, snälla:

    Träffade en man för fem månader sen och inget har hänt. INGET! Inte ens en puss på kinden en gång. Vi kollar film, tar promenader, käkar middag. Jag är tyvärr helt betagen i mannen i fråga. Jag har varit tydlig med att jag vill mer än att vara vänner, han vet inte vad han vill. Han hör aldrig av sig först, men vill träffas när jag föreslår det. Jag har erbjudit mig att lämna honom ifred och sluta höra av mig, men det erbjudandet har han inte tackat ja till.

    Jag har ALDRIG stött på någon liknande. Så. Vad är det för fel på honom? Vad är det för fel på mig? Vem av oss är dummast?

    I morgon har jag bestämt att vi ska rensa luften. Ångest. Hur ska jag lägga upp mitt anförande?

    • Har du provat att ta initiativet till mer närhet? Hur reagerade han isf på det?
      Var han nybliven singel när ni träffades?

      Vill inte på något sätt döma ut honom på den knapphändiga informationen.
      Men om det bara är du som tar initiativet till att ni ska träffas, så känns det kanske som han inte är så intresserad.

      Du gör nog rätt i att lägga korten på bordet och rensa luften.
      Tips till anförandet är att vara rak och tydlig med vad du känner. Tex Så här känner jag inför din och min relation. Hur känner du?

      • Tack för tipsen. Jag ska försöka vara så där saklig i morgon och ställa de viktiga frågorna. Försöka… Känslorna lär ta överhanden och jag lär pladdra på helt maniskt. Hoppas iaf att jag får sagt nåt vettigt. 😉

    • Åh Mikaela, jag har saknat att bolla med dig!! Du och jag kämpar på… Heja oss båda!!
      Jag tycker Sebastian har superkloka poänger: om killen är tveksam kanske det bara ödslar tid – tid som du skulle kunna lägga på att hitta någon som kommer göra dig galet, nipprigt lycklig! MEN… Du känner mig. Att avsluta ödslande historier gör kloka människor – jag är galen. Jag kämpar tills män springer skrämda som små kaniner till skogs! Jag hoppas tills till och med de mest optimistiska ber mig att för sjutton lägga ner. Och jag såras och faller men reser mig igen, för jag vet att jag kan ta en smäll till. Och det tror jag är det viktiga i det här: Hur mår DU? Hur olycklig gör det här dig? Klarar du lite till? Eller håller du på att gå sönder? För om du blir genuint olycklig av att hållas på halster – fuck honom!! Du förtjänar ju att älskas och avgudas! Men om du inte börjar tvivla på dig själv, utan tvärtom blir styrkt av att umgås med honom – då hejar jag på dig till att försöka lite till. För han vill ändå fortsätta ses. Men han förtjänar inte att få ditt sällskap om han gör dig olycklig!

      • Det känns som att komma hem nu när bloggen rullar igen. En oas i singelöknen liksom. Jag har saknat dina klokheter. Och galenskaper. :-)

        Jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Det har börjat äta mer och mer energi, därav morgondagens utvecklingssamtal. Det hade varit lättare om han dragit fördel av situationen rent fysiskt, då hade jag känt mig utnyttjad och avslutat för länge sen. Nu vet jag inte vad jag ska tro. Även om inte han hör av sig först, så verkar han ju gilla att umgås med mig. Annars hade han väl inte gjort det? Eller kan män vara så korkade att de i månader umgås med nån de inte gillar?

        Nu ger jag mig ut på okänd mark, men… Kan han vara den förste man jag träffat som på riktigt inte vet vad han vill och därför gentlemannamässigt låter bli att förföra mig? Om han varit helt ointresserad – varför säger han då bara inte nej? Han vinner ju inget mer på detta än mitt sällskap. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro.

        • Det finns människor som hellre umgås med NÅGON än att vara för sig själv.

          Nog kan människor vänta med att ta relationen till nästa nivå just för att de är osäkra på vad de egentligen vill.
          Jag hade nog kunnat göra det, både för att skydda hennes hjärta och mitt eget. Men på 5 månader bör man kunna ha bestämt sig kan jag tycka.

          Det han vinner på detta är just ditt sällskap, och just nu är det kanske så att det är det han vill ha. Någon att hänga lite med.
          Men att han av en eller annan orsak är beredd på att ta det till nästa steg.

          Hur som helst så känner du starkt för denne kille, om han inte är beredd att ta det till nästa nivå så ska du nog ta dig en funderare på om du vill/orkar ge honom mer tid.

        • Shit vad svårt… För JA, det finns absolut bra killar som inte vill göra något fysiskt när de märker att motparten känner mer än dem. Och jag tror att du kan ha att göra med en sådan fin kille – det är troligtvis därför du inte kan släppa honom. Men, det finns tre men:
          1. Han hänger med dig för att han tycker om dig, men är inte säker nog för att vilja göra något. Risken är därmed stor att du hamnar i den skit som jag flera gånger varit i – man går och väntar på att han ska ändra sig/bli trygg/komma över sina issues, och sedan vaknar man plötsligt upp av att han har träffat någon ny. Och FAN vad ont det gör!!!
          2. Det finns en till aspekt, och det är bekräftelsen han får av att hänga med någon som tycker om honom. Han är snäll, så han utnyttjar inte situationen för sex, men han utnyttjar ditt genomgoda hjärta, din humor och hur härligt det är att vara med dig, genom att fortsätta njuta av hur ljuvligt det är att en så grym tjej vill ha honom. Du egoboostar honom bara genom att hänga med honom.
          3. Men… De två menen innan kan vara helt fel. Han kan verkligen vilja men inte våga. Så det är superdupergrymt att du tar upp det för diskussion idag!! Heja heja heja heja dig!!!! Det behöver göras – och du kommer klara det!!
          Låt oss veta hur det gick!!

  3. haha känner igen mig så mycket i det här! Älskar din blogg, någonstans att andas i den här galna singelvärlden som jag gav mig in i igen för snart ett år sedan. Det här att veta om det är mer än sex, rent ut sagt jävla skitsvårt ju? Har inga tips att ge, behöver själv hjälp med saken.

    Har syltat in mig i något med min granne (för att göra saken ännu bättre jobbar vi ihop en dag i veckan också) och har trillat ner i några slags känslor (så pass obehagligt!) men vet inte om det hela bara är sex för hans del. Det började absolut så för min del, följde med honom på en fest för fem månader sedan och ”råkade” följa med honom hem sedan. Var nöjd med hela upplägget att ses och ha sex ibland, för vi jobbar ju ihop och han är fyra år yngre (jag är 25). Tills en dag då jag liksom bara insåg att jag har känslor för honom?! Men omöjligt att avgöra om han också känner något mer. Vi ses allt som oftast några gånger i veckan, ser på film, snackar eller ligger. Smsar eller hörs på annat vis nästan varje dag. Vi ses utan att ligga, men dom gångerna är det i princip ingen fysisk kontakt alls – ibland hålla om varandra i soffan men inga pussar. Alltid kram när vi skiljs åt. Förlåt för världens längsta kommentar men jag blir galen här borta och verkar inte våga öppna käften och fråga vad tusan vi håller på med.

    • Åh Elin, jag ÄLSKAR långa kommentarer!! Då ska vi se…
      Ni har ju under de här fem månaderna verkligen cementerar era roller. Båda vet exakt vad ni får och inte får göra, inom benämningen av att vara kk. (Får man använda så pubertala begrepp? Äh, fuck it, vi kör!) Ni vet att ni får hångla när ni har sex, men inte när ni ses ”som vänner”. Tydliga gränser, inget tjafs. Tills hjärtat kommer in och börjar hoppa hage över gränslinjerna… Så jag tycker såhär:
      Antingen vara rak på sak och ta upp frågan konkret. Känner du något mer för mig? Gött, då slänger vi de här gränserna och blir vidrigt lyckliga ihop. Om inte, fuck you alternativt vi lotsas som ingenting och fortsätter ligga.
      Om det här känns för skrämmande tycker jag du ska börja med att utmana gränserna. Hångla upp honom när han är på väg att går från ett kompishäng. Lek med hans hjärna, gör honom förvirrad, och utmana allt som du inte FÅR göra. Han kommer bli helt perplex, och därefter kan ni snacka om hur ni egentligen vill ha det. Vill ni leva tryggt inom tydligt uppställda gränser? Eller vill ni testa och leka och kasta omkull alla tydligt uppställda boxar som ni tidigare har sorterat in era liv i? Jag hoppas så att svaret är det senare… För är det några som är fantastiska på nyförälskadfasen så är det 21-åriga pojkar… Go get him!! Och håll oss uppdaterade med hur det går!!

      • Tack får tipsen! Ska utmana honom (och mig själv) så får vi väl se vart det slutar. To be continued!

      • Update! Vi har börjat röra oss med myrsteg framåt. Men det beror nog mer på att han har utmanat mig, än tvärtom. han sa till mig häromdagen (när vi pratade om anledningar till att man är singel) att ”jag tror du har svårt att bestämma dig, att du har svårt att ta nästa steg, att du är rädd för ett förhållande”. Det är så spot on att jag funderar på om han kan läsa mina tankar.

        Så han utmanar mig lite mer och jag har bestämt mig för att sluta vela. I lördagskväll fick jag träffa hans vänner. Det var fint.

        • Weehoo! Vänträff är ett MYCKET stort steg! Nu vet alla andra att ni är ihop även om ni inte förstår det själva. 😉 jag gillar den här killen! Han låter dig inte komma undan med rädsloreflexer! Håll oss uppdaterade!!

  4. Hej! Har läst bloggen ett tag men aldrig kommenerat. Är så glad att du är tillbaka singelbloggaren, av rent egoistiska skäl. Känner igen mig så sjukt mycket i allt ni skriver här typ. Skönt att få se att man inte är ensam om dom där upplevelserna på något sätt. Ville bara säga att det är gött att du skriver igen!

    • Jag vet faktiskt inte själv hur det gick. Jag lovar att återkomma när jag faktiskt har nåt svar att komma med. Det jag iaf vet är att jag gjort vad jag kan och oavsett vad så har jag gått rakryggad igenom detta. Men som sagt. Jag återkommer.

      • Fy fan vad grym du är… Du har kämpat för det du vill ha och vågat visa dig sårbar. Det är styrka, Mikaela, på en nivå som väldigt få har. Du ska inte bara vara rakryggad, du ska vara stolt som en tupp!! Jag är superimponerad av dig, och håller tummarna så hårt att de blir blå!! Men oavsett vad som händer, vinsten är att du är en människa som kämpar för din lycka – och det kommer någon gång ge den mest fantastiska utdelning! Massor kramar till dig!!

        • Underbara, underbara du! Jag blir ju alldeles rörd av dina fina ord. ❤️

          Originalplanen fick justeras. Utvecklingssamtalet blev en skriftlig variant pga plötsliga förhinder och därefter icke kompatibla scheman. Jag kunde inte ha det som det var och orkade inte vänta längre, så sms it was. Konversationen går långsamt och pågår än. Mannen tänker grymt sakta och jag ställer tuffa frågor. Det hade varit lättare att gå naken genom stan än att erkänna sina känslor så här utan krusiduller. Fysisk nakenhet är mindre utlämnande än känslomässig sådan. Men bollen är i rullning och det finns ingen återvändo. Fortsättning följer, men det ser inte så lovande ut tyvärr.

          Massor av kramar tillbaka!

          • Kan bara hålla med bloggägarens ord.
            Det du gjort är både modigt och nödvändigt.

            Håller tummarna att du snart får svar på dina frågor.

  5. Update:
    Jag har inte glömt, det är bara det att förhandlingarna fortfarande pågår. Föremålet för min beundran åker på semester nu, så nu läggs allt på is ett par veckor. Tufft med ovissheten, men det känns för tillfället rätt okej ändå. Han tar ju god tid på sig, så han tar nog inga förhastade beslut iaf.

    • Håller tummarna för dig.

      Det där med att tänka genom saker och ting grundligt innan något beslut tas, är något jag känner igen mig i. :)
      Är en styrka ibland och en svaghet ibland beroende på situation. :)

    • Har han kommit tillbaka? Har det hänt något? Men det viktigaste – står du ut med väntan? För mig brukar det banne mig vara det värsta… Jag kan ta ett slag men jag kan inte ta en väntan. :/

      • Han har inte kommit hem ännu och eftersom internet och telefoner bara finns i Sverige har han ju inte haft möjlighet att höra av sig. Det får man faktiskt förstå.

        Jag har aldrig haft sånt här tålamod med någon man förut. Jag vet inte om det är för att han är värd det eller om jag helt enkelt börjat bli vek på äldre da’r.

        Han vill inte ha mig, det fattar jag ju. Inte han HELLER alltså. Ja, jag är aningens bitter stundtals, men jag blickar framåt mot nya äventyr. Storartade äventyr. I april väntas lagen ändras så det blir tillåtet med assisterad befruktning för ensamstående. Jag kanske aldrig blir någons fru, men jag är fasen inte beredd på att ge upp drömmen om att bli mamma.

        Hur har du det? Inga skandaler att berätta om?

        • Nu är jag tillbaka från ett pärlband av jobbresor! Vad händer hos dig? Är han tillbaka från resan?
          Här är det en del skandaler som har radat upp sig – ska sätta mig och skriva. Behöver bolla tankar med er. :)

  6. Vilka underbara nyheter jag föll över på Twitter idag om att du är tillbaka i bloggartagen! Mitt eget singelliv har satts lite på paus av ett så ovanligt fenomen som en så kallad ”Jungfrubefruktning” och jag lever i nuläget mitt singelliv, skamlöst likt en hyena, genom andra istället. Ser med glädje fram emot att få följa dig härifrån soffan igen och hejar stenhårt på dig i singeldjungeln! Mvh ”Jungfru Johanna” (”god vän” med hon den där ”Frida Fivehead”… ;))

    • Men åh, Johanna/Frida/Du får kalla dig vad du vill, HEJ!!! Så himla roligt att höra från dig!!! Och förlåt för det sena svaret – en resa gjorde uppkoppling svår. Åh vad glad jag blir över att se dig här!! Nu måste jag springa in på din blogg så jag får veta vem sjutton som har lyckats håva in dig!

  7. Ännu en uppdatering. Den sista antar jag…

    Förhandlingarna strandar ideligen. Han undviker att svara på det jag egentligen frågar. Han går liksom runt det hela och använder tidsbrist som ursäkt. Han hittar gärna på saker, det är trevligt hävdar han. Ändå hörs han inte av. Tidsbristen igen. De allra viktigaste frågorna bemöts med tystnad. Jag kommer idag att kasta in den berömda handduken. Jag antar att det kommer glädja mannen i fråga. Äntligen slipper han mig. Jag är inte bitter, men besviken och ledsen. En ska inte behöva dumpa sig själv tycker jag.

    The End.

    • Åh Mikaela, fy helvetes elefantballe vad jobbigt… Och jag fattar dig så jäkla väl. De där stakeslösa krakarna som inte bara kan avbryta, utan låter en själv sväva runt i limbo – ständigt utan att uppmuntra, för nej nej, de vill ju inte såra, men de vill gärna att man ska finnas kvar och ge dem sitt stöd. Sweetie, jag tror det här är en jättefin kille, annars skulle du inte ha fastnat för honom, men vill att du ska vara lycklig. Och om du är som jag riskerar du att ge eoner av tid till killar som inte förtjänar det, vilket blockerar de som faktiskt kan och vill göra dig lycklig. Du kommer klara dig igenom det här! Och om han ändrar sig när du har gjort ett ställningstagande – jamen då kan det finnas en möjlighet. Rusta dig. Det kommer bli en tuff tid framöver, men det kommer leda till lycka sen.

      • Tack för fina, kloka ord. <3

        Jag tröstar mig så gott det går med att jag har gjort vad jag kunnat. Jag har varit sann mot mig själv och jag har rakryggat ställt även de jobbigaste av frågor. Jag har varit tålmodig och förstående, men inte självuppoffrande. Det som gör ondast? När en gjort allting rätt och det ändå inte räcker…

        Kram.

        • Shit, om du bara visste var jag känner igen mig… För mig kan det ge ett sorts utmattat lugn att veta att jag har gjort allt jag kunde, men det här bygger på en enda viktig faktor – du får aldrig någonsin, ever, ens för en stund, tänka tanken att det beror på dig. 1. Vad en person eftersöker har att göra med DENS preferenser. Inte någon delad åsikt om vad som är rätt och fel. Du är fantastisk – du var bara inte menad för just honom! 2. Om du låter det här fläcka ner ditt självförtroende så kommer du bara göra det svårare för dig själv nästa gång du träffar någon. Hämnas genom att bli frekkin stark och lycklig!! Och därmed också underbar för nästa person. Sparka, slåss och klös för att slå undan varenda nedvärderande tanke!! Kämpa för dig själv! För bajs på honom – han fattar inte vad han har framför sig! Men du måste nu älska dig själv mer än någonsin om du ska ta dig igenom det här. Behandla dig själv som du skulle behandla en vän. Ge dig själv all kärlek och stöd du har!
          Ledsen för den något frireligiösa tonen, men… jag pratar till mig själv här också. Jag är i samma läge som du. Så låt oss kämpa för vår självkänsla ihop.

          • Bästa, bästa Singeln. Du är så klok! Tillsammans är man mindre ensam. Vi kämpar väl på lite till då. Vi är värda det allra bästa. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *