Loggbok 1 över nätdejting

App app, inga ursäkter nu! Det är dags för dagens pass av nätdejting. Redo? Here we go… (Såvida du inte är i ett förhållande, i så fall kommer jag elektroniskt skalla jag dig om jag ser dig på de här sidorna. Eller knäa. En skallning eller ett knä, jag är så vansinnigt godhjärtad att jag låter dig välja. Eller om du faktiskt inte vill träffa någon, då slipper du också. Eller om du tycker att livet kastar till dig tillräckligt många stora kärlekar ändå… varpå du är förpliktigad att berätta för mig hur fasen det går till. Men i övrigt – nu kör vi!)

20.30: Ställer in sökning, man, åldersspann, Stockholm, med bild. Blir så golvad av siffran för antalet profiler (finns det ens såhär många människor i Stockholm?!) att jag utmattad måste pausa för att se ett avsnitt av Sons of Anarchy. Har uppenbarligen fenomenal självdisciplin. Börjar om med mer begränsat ålderspann.

21.35: Börjar scrolla.

21.38: Klick 1: Konventionellt söt, men intetsägande presentation. Sammanfattat ”okomplicerad man som alltid ser det positiva i vardagen och älskar livet”. Urrk! Hatar människor som älskar livet. Går vidare.

21.45: Klick 2: Konventionellt söt, intetsägande presentation. ”Tycker om att umgås med vänner och resa. Söker en söt och trevlig tjej.” Och sedan inget mer. Okeeej, jamen nu vet jag verkligen vad som utmärker dig. Är dessutom aningen osäker på om jag är trevlig. Eller söt. Mer… awesome på sitt eget egendomliga sätt. Är det ingen som har önskat sig det? Går vidare.

21.46: Klick 3: Intressant!! Inte särskilt vältränad (I like! Vem sjutton orkar dejta någon som man måste hålla in magen för.), en tatuering skymtar vid ärmen (ja ja, vissa klyschiga smakpreferenser måste jag få ha), och blicken är skärpt. Hans presentation är ett under av välskrivenhet (jag bestämmer att det är ett ord nu, basta) och han är inte kortare än jag (okej då, två klyschor). Han verkar intelligent! Älskar’t! Mailar… Men går vidare i väntan på svar.

21.58: Har fått sug efter smarta killar som faktiskt kan vara genuint intressanta, vilket gör att jag nära på ger mig själv musarm genom att hysteriklicka runt på jakt efter smart skrivna presentationer.

22.10: Letar fortfarande. Breddar åldersspannet…

22.34: Klick 36: Äntligen en till! Skärpt. Mailar.

22.34: Registrerar att mitt mail till klick 3 har blivit läst men inte fått svar. Vad i helsike?! Granskar min profil. Blir självmedveten. Jag ville ha bilder som gjorde mig liiite snyggare, men inte alltför mycket så att personen inte skulle få hjärtinfarkt och springa åt andra hållet när han väl träffade mig. Var kanske en dålig idé…

22.42: Ett svalt svar från klick 36. Ingen fråga. Skit. Lägger ner datorn och attackerar mobilkameran för att få till en bild som visar mig snygg, smart, eftertänksam, glädjefull, intressantskönavslappnadsexigintelligent och allmänt awesome. På samma gång. Så klart.

23.36: Ger fan upp. Har vridit nacken halvt ur led, har kramp i ansiktsmusklerna och träningsvärk i armen som håller upp mobilen för att ge den där smickrande vinkeln som 14-års tjejerna kör. Får en halv sekunds skamfull insikt om vad jag egentligen håller på med. Men går sedan snabbt tillbaka till att fokusera på att det ändå inte funkar. Piss!

23.37: Kollar ifall ett svar har kommit. Nada. Dock ett mail från en man i 60-års åldern (jippie…), och ett från en kille som skriver ”Tja jag heter Y jag är en trevlig och glad kille vill gärna lära känna dig messa lite?” Jag loggar ut.

23.43: Tvivlar. Jag pallar fasen inte. Det är ett sådant jäkla jobb att få till något med någon som är verkligt intressant! Eller okej, revidering: Det är ett sådant jäkla jobb för mig att få till något med en verkligt intressant. Vad är det för fel på mig?! Ligger utslagen med pannan mot skrivbordet och skulle kunna tävla med mitt tonårsjag i hur icke-existerande min självkänsla är.

23.47: Äh, vad är det för jäkla fel på dem?! Jag är ju awesome! Puckon.

23.50: Fast alla kan så klart inte vara puckon…

Med ett hjärta i höjd med fotknölarna, en stolthet som ändå håller hakan uppe, och en skam över de diverse kramperna i min kropp bestämmer jag mig för att ge mig på’t imorgon igen. Kämpa Singelbloggaren, kämpa!

Och ni där ute – nu ger vi oss fasen inte!! Kom igen nu, kämpa på!! Det blir ju kul sedan när det är dags för vindejt. Eller, förutom när dejten inte kan säga mer än tre ord i en mening och ständigt kollar in andra tjejer som går förbi… Men man får ju i alla fall dricka vin!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

11 thoughts on “Loggbok 1 över nätdejting

  1. Jag tycker att du ska kolla in fiction80 på happypancake. Rackarns trevlig kille det där. 😀

    • Hahaha, helt rätt, Lars! Använd det här utrymmet till att flirta! Tjejer som läser det här, här har ni en kille som uppenbarligen har utmärkt smak i bloggläsning – hugg honom! Själv måste jag ju så klart hålla mig anonym, på grund av de världsavgörande statshemligheter som avhandlas här, men ni andra tjejer måste kolla in honom. :-)

    • Tack snälla Charlotte! Ja herregud, vi är många fiskar som simmar runt i nätdejtingdammen. Märkligt att man ändå aldrig får napp… :) Lycka till – och kämpa på!

    • Vilken bra idé!! Det hade varit svinkul att ge feedback på profiler! Tyvärr kommer jag inte fram till din personliga profil via länken, men kan du inte kopiera in texten här? Jätteroligt ju!

  2. Jag träffade min fästman (!) på Happy Pancake efter inte så lång tid på siten, men det ska också tilläggas att det var efter flertalet dejter med andra människor (en som inte vågade titta på mig, ville träffas igen och sen blev arg på mig för att vi inte hade samma filmsmak… och en annan som efter ”övernattning” ville ha en lock av mitt hår och gömde en nyckelring i plysch (hur nu det stavas) i formen av ett hjärta i min säng) och dessutom flertalet äldre män utan bild som erbjöd en att bli deras älskarinna, vilket såklart deras fruar inte hade nååååååågonting alls emot. Däremot är det roligt att prata med folk på internet, faktiskt skitkul och det går också att, iaf i efterhand, skratta åt de där underliga människorna som tror att man går med på vad som helst.

    • Hahaha, du skämtar!! Haha, åh stackars karln med nyckelringen – den här världen är alldeles för hård för honom! Haha… Och jag håller med, det är faktiskt väldigt roligt att se vilka historier de försöker mata en med. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *