Något psykfel har jag ju uppenbarligen

Kollega/vän på väg från jobbets lunchrum:
Hon: ”Varför tycker du inte om xxx (namn på manlig kollega)?
Jag: ”Vadå? Det gör jag visst.”
Hon: ”Du ser honom aldrig i ögonen, så fort han dyker upp blir du helt stram i ansiktet, du pratar med allt och alla men säger inte ett ord till honom, och jag har till och med sett dig gå åt andra hållet när han kommer mot oss.”
Jag: ”Ah! Jamen det beror inte på att jag inte tycker om honom. Nej nej, det är för att jag tvärtom tycker han är intressant. Verkligen riktigt dejtingpotential.”
Lång tystnad medan kollegan kisande betraktar mig och jag glatt fortsätter jobba.
Hon: ”Okej, jag ger upp, jag fattar inte – menar du att det är en strategi?”
Jag: ”Nej nej, det är bara så jag är, jag är skitotrevlig mot alla som jag är intresserad av. Ja du vet, förutom när jag är onykter. Vin är det enda som får mig att ens med en mungipa kunna göra något som skulle kunna liknas vid att flirta.”
Tystnad igen.
Hon: ”Plötsligt finns det inget frågetecken alls över ditt singelskap. Det är mer underligt att du någonsin fått ligga.”
Jag: ”Jag ligger bara när jag är onykter. Så då har vi löst även den gåtan.”

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

8 thoughts on “Något psykfel har jag ju uppenbarligen

  1. Verkar som du kopierat min metod så det är bara att lägga ner det då jag vet att den inte fungerar. Vi kanske kan gå en avvänjningskurs tillsammans.
    2/10 nu (bara så att du vet att jag nafsar dig i hasorna och tar din uppmaning på allvar =:)

    Mr. P.

    • Hahaha, så vi är flera alltså… Det är faktiskt lite tröstande. :) Nej, det här måste vi försöka göra något åt tillsammans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *