Singel i Stockholm

Ibland lever man med huvudet så långt uppkört i sin egen röv att man tittar ut på världen från bakom sina egna halsmandlar. Speciellt jag. Eftersom jag i valet mellan att se glaset halvfullt eller halvtomt genast börjar bittermuttra om att bartendern gav ett mycket finare glas till någon annan. Så jag behövde en påminnelse om vad det egentligen innebär att vara singel i Stockholm, jämfört med att vara singel i exempelvis Östersund eller Örkelljunga. Och det är där ni för-bövelen-vad-ni-är-fina-läsare kommer in. Ni har nämligen påmint mig om att det faktiskt finns en värld utanför mitt eget huvud (vet inte varför någon skulle vilja leva där, men visst, smaken och röven och allt det där).

Så nu jäklar, bloggläsare, spänn fast humörbältet och tag plats i Singelbloggarens munterhetsraket: det här glädjesprakande inlägget kommer få er att bumbibjörnstudsa från stolarna av pur positivitet! (Jag vet, ordet positiv har nog aldrig använts i den här bloggen tidigare. Vi mer bittert lagda får helt enkelt ta en huvudvärkstablett och stå ut.) Jag ska nämligen lista…

Topp 3 fördelar med att vara singel i Stockholm

1. Utbudet av singlar
Stockholm är en flugfjärt till huvudstad som ändå lyckas vara en av världens mest singeltätaste. Enligt statistiken borde man knappt kunna gå utanför dörren utan att okopplade singeltikar och ensamståendehanar springer fram och torrjuckar mot ens ben.
Men… och jag vill verkligen inte regna på den SCB-stämplade solparaden… MEN, vi som bor här vet ju att anledningen till att Stockholm är en av de mest singeltätaste i världen är att vi fan hellre stoppar in ett pekfinger i Hannibal Lecters mun än interagerar med varandra. För i Stockholm river vi upp närmaste kullersten med våra vämanikyrerade naglar och stenar varenda jäkel som gör misstaget att möta någon annans blick. Verkar det som i alla fall. Eftersom alla kurar ihop sig, kör in blicken i en vägg eller till och med har på sig solglasögon mitt i vintern. Vilket också kan bero på att de är fullständigt dumma i huvudet, men i alla fall… Eum… Hrrm, positiv var det ja… Men visst, utbudet finns!

2. Stockholms uteliv
Till skillnad från min lilla hemstad där alla utnämns till byfånar bortom allt hopp om räddning ifall de inte skaffat barn vid typ 17, så är det ju trevligt att det finns ett rätt så stort antal singelmänniskor i alla åldrar på barerna och klubbarna i Stockholm.
Men… Vi bör kanske i alla fall nämna att stockholmarna sedan kommer utnämna en till byfåne om man faktiskt tilltalar dem. Jorå, om någon okänd får för sig att inleda ett samtal med oss använder vi uppspärrade blickar, övertydligt kroppsspråk och ibland skräckfyllda gallskrik för att göra klart att människan borde spärras in på mentalsjukhus. Även om det är en snygging som vi själva egentligen skulle vilja stalkerflåsa i nacken. För det går liksom av bara farten. Vi har ju åkt Stockholms tunnelbana – vi vet minsann att det rätta sättet att bemöta folk är att ignorera dem!

3. Dejtingmöjligheterna
Ni bloggläsare har påmint mig om att vi stockholmare ändå borde vara glada (åh jisses, ännu ett positivt uttryck, se upp för regnande kossor och uppskjutande istappar från det överfrusna helvetet…) över att vi ändå har ett stort urval på nätdejtingsidor som Happy Pancake och Match. Vilket också skulle kunna tolkas som att vi är en abnormt stor grupp med loosers, men visst, fler loosers att välja mellan jämfört med inga alls är så klart att föredra.
Så… det är ju bra. Absolut. Jag ska lämna det där.
(…) Sväljer. (…) Hostar lite. (…) Slemharklar upp ett tillägg som amerikansk-rugbyplöjer sig fram i min kropp och tacklar sig ut genom munnen:
En liten sak måste jag bara få lägga till! När vi väl befinner oss inom den kontext där social kontakt faktiskt accepteras utan risk för vare sig nedklubbning eller inspärrning, det vill säga den så kallade dejten, är vi ändå ytterst noga med att prata trevligt, spänna våra vältränade mingelmuskler, le och konversera, men aldrig… ALDRIG EVER NÅGONSIN säga något som faktiskt skulle kunna vara personligt!! Eller förtroligt. Eller typ, humant! Hujedamig, låt mig för guds skull inte märka att jag har en MÄNNISKA framför mig – det vore ju fan inte okej! Så nejdå, vi tomhetstalar i timmar utan att säga ett enda dugg, för vi tar redan för givet att den här dejten kommer ersättas av någon annan. Och någon annan efter det. Och därefter ett ligg eller två innan en tredje tungroterare gör saliventré på hångelscenen. Och vem orkar lära känna den strida ström av passerande siluetter mot natthimlen liksom. Men visst, singeldejter finns det, och singlar kommer de och jag förbli, för har vi minsann inte tid att lära känna varandra inte.

Så titta, det är jättebra att vara singel i Stockholm! Vi riskerar att bli stenade då och då, men vi har ju ändå väldigt många som vi inte kan prata med och inte kan titta på. Strålande!

Se, vem sa att jag inte kunde vara positiv, va?!

Mja, jag behöver nog lite mer perspektiv ändå. Berätta! Hur är det att vara singel i din stad?

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

16 thoughts on “Singel i Stockholm

  1. Jag är småstadsbrud. Fördelen med denna lilla stad är att det är lätt att göra research. Det finns alltid nån jag kan fråga när jag behöver veta mer om nån man som väckt mitt intresse. Nackdelarna (som är fler) med denna stad är att det är FÖR lätt att göra research + att utbudet är så fruktansvärt litet. De bra karlarna har redan gått åt och jag väntar nu på det jag brukar kalla ”andra vågen”. Det är när de som varit upptagna länge sen drabbas av 30-40-årskris och blir lediga igen. Det är DÅ jag kommer in i bilden – har jag tänkt. Träffar man nån här är risken stor att den ene redan haft ihop det med den andres kompis. Mina alternativ i min stad är antingen andra vågen, eller nån under 25 (om nu nån i den ålderns skulle råka ha en förkärlek till kvinnor i trettiotreochetthalvtårsåldern.)

    • Andra vågen… Det är ju briljant, Mikaela! Du kan bara stå som en målvakt och fånga bollarna som snart kommer skjuta mot dig från alla håll och kanter! Och eftersom det är en mindre stad så kan du till och med hålla koll på när något är på väg att barka åt skogen, för att genast stå redo med en förstående axel som de kan hulka mot! Jag skulle säga att du har ett alldeles utmärkt läge.
      Ah, dock lite svårt att manövrerar runt hela ex-till-dig-eller-till-mig-eller-till-någon-vi-känner. När jag bodde i min hemstad fick jag alltid sätta upp handen och tysta alla som skulle ha åsikter om den jag dejtade. Det ska man aldrig lyssna på! Hur många av ens egna ex tycker att man är en vettig människa, liksom. 😉 Banne mig, jag blir lite sugen på det här med mindre stad nu faktiskt…

      • Stanna du i storstan ett tag till. Det där med andra vågen är bara en teori än så länge. Ge mig sommaren så ska jag rapportera hur bra min teori stämmer. NÅN stackare borde jag väl kunna snärja, om så bara för en kväll eller två. 😉 Hur går det med dejtandet förresten?

        • Åh Mikaela, jag är så lat! Jag hade två dejter inbokade, men så snubblade min tunga in i munnen på valpen och plötsligt hade jag avbokat båda två – för något som jag inte vill ska och aldrig kommer leda till ett förhållande! Dumma, dumma mig! Men, på tisdag ska det bli dejt med den ena av dem i alla fall. Jag känner inte för det, jag vill helst bara höra av mig till toviga valpar, men eftersom jag vill träffa någon så måste jag tvinga mig själv ut i dejtinglivet, så det är väl lika bra att sätta igång. Hur går det för dig? Fortfarande manhuntingsugen?

          • Manhuntsugen big time! Men inte en dejt så långt ögat kan nå tyvärr. Jag har gett upp internetdejting, så jag ligger lågt till dess att småstaden och tillika sommarstaden vaknar till liv. Då jäklar!!! 😀 Jag håller tummarna för att det blir en bra dejt trots allt.

  2. Här kommer singellivet i sthlm från ett annat perspektiv (okej 2 perspektiv, manligt oxå).
    Om jag som man försöker möta en kvinnas blick å kanske t.o.m. le, så möter jag en blick som antingen säger: ”Galning?” ”Tror du verkligen att du har en chans?”
    Efter dessa tillbaka-kaka-blickar, kliver jag inte in på krogen med århundradets självförtroende, mer med tanken ”Undvik att möta ngns blick, dom tror ju att du är en dåre”…
    Dock kan jag hålla med om att dejterna i sthlm håller låg klass, nej jag är inte intresserad av ditt kvmpris på din belånade lght och jag är absolut inte heller intresserad utav dina arbetsuppgifter eller vilka coola nattklubbar du går före i kön på.. Berätta istället när du senast grät, skrattade tills du nästan kissa på dig, gjorde bort dig och vad som gör dig osäker :)
    Tack för en rolig och bra blogg!

    • Vedder, PRECIS så känner jag med! Att ragga på krogen i Sthlm består av att ignorera alla tills klockan blir 03, och sedan ringa sitt gamla span eftersom ingen har tilltalat någon ny under hela kvällen. Och detta eviga malande om lägenhetsköp och karriärdrag – jag kommer snart behöva operera näsan eftersom jag har börjat snarka på så många dejter. Jag önskar att jag hamnade på en dejt där personen berättade vad den är jäkligt dålig på. Visade en osäkerhet och sedan tittade mig i ögonen avklädd från alla fasader. Men alla mingeldrillade VIP-människor ser tyvärr inte på en, de tittar bara på sin egen spegelbild i ens ögon. Nej, Stockholm lär nog fortsätta vara singeltätt tills interaktion faktiskt uppstår.
      Vad roligt att du tycker om bloggen!

  3. Ragga på krogen?! Kan man göra det!? :O
    Nä, nu kör jag på den där devisen att prinsen dyker upp när man inte letar efter honom OCH där/när man minst anar.. jojo, komsi komsi lilla gubben ska lilla smurfen lära dig hur man dricker whisky och hugger ved hähä!
    😉 😛

  4. Finland är ju (tydligen) inte helt olikt stockholm. 1) Se ALDRIG glad ut, 2) Se ALDRIG nån i ögonen, och 3) framförallt LE ALDRIG… nånsin! (Det finns t.o.m en bok ”How to marry a finnish girl”… ! ).

    När vi ser ser på min lilla stad, där det finns EN nattklubb.. ja.. Man går helt enkelt inte på dejt här! 😛 En kompis från nederländerna frågade hur finnarna har överlevt å inte blivit utrotade. Bra fråga var mitt svar 😉

    • Hahahaha… Vilket gapskratt du fick mig att vakna med. Så stockholmare och finnar är utrotningshotade djur – någon borde starta en stödorganisation för vår fortplantning! Hrrm… Fast det kanske är det Happy Pancake och Match är. 😉

  5. Min (obeprövade) teori har alltid varit att det måste vara enormt framgångsrikt att som stockholmare åka ut TILL dessa små lantorter.
    Du kommer dit, letar reda på den enda puben som finns och plötsligt står du där som en sexig hägring för alla potentiella partners som behövt se samma sju ansikten runt sig i 30 års tid.

    Det egna dejtinglivet går alltid oerhört dåligt i Stockholm men oväntat bra på nördmässor (typ Comic-Con) utomlands. Visst, lite besvikna blir dom när man är mer Swedish Chef än Skarsgård men accent har man ändå!

    • Hahaha, så det är småstäder jag ska satsa på för att få ragg alltså! Funderar lite… Jepp, det är värt det! *Bokar runtresa till Sveriges alla hålor…* 😉
      Haha, det här lät riktigt bra – jag måste hitta en utomlandsmässa där jag kan gå och limma på varenda besökare med tre ben!

  6. Här i lilla staden i småland är inte utbudet så stort. Varit ett par vändor i Sthlm och dejtat några gånger och ni har ju ett STÖRRE utbud att finare fiskar där. Men som du skriver. Totalt superytligt. Gärna ha Hollywoodhår, sillisar och vara låååång som en amazon är väl vad männen vill träffa?! Jag är the opposit, kort, plattbröstad med utseende och charm. När männen märker att shit, hon har både (naturlig) looks, humor and a lot of brain så flyr de snabbare än snabbast!

    Fast… Jag är ju jävligt kräsen jag med…

    • Stockholmskarlar kan vara ena riktigt korkade varelser! De kanske lider av akut rädsla för att när som helst drunkna, så att de ständigt måste ha ett par silikonbröst att klamra sig fast vid som en boj… Det finns inget annat sätt för mig att förstå Barbie-jakten! Men så förstår jag heller inte män i allmänhet. :)
      Kräsen ska du vara, tycker jag! Det kanske blir lite längre singelperiod – men tänk vilken guldklimp du sedan kommer satsa på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *