Även galna singlar behöver kärlek!

Posted in En skopa förnedring till?

Anledningen till att jag är singel:

1. Känner mig lugn och cool efter gårdagens braiga dejt.
2. Skickar lite chillat iväg ett mess.
3. Tycker minsann jag är så modern och stark som tar tag i mitt eget öde. Har styrkan av Beyonces rumpmuskler och själakraften av Janis Joplins gomspene! Är övertygad om att jag klarar allt! Så till den milda grad att jag kan ha flexat ett par icke-existerande biceps i spegeln. Och kanske ha gastmimat ”I´m queen of the world!!” till min egen spegelbild. Men det vore så klart pinsamt på en nivå som en 30plussare inte kan komma undan med, varmed det självklart inte har hänt. Självklart.
4. Undrar lite stillsamt varför jag inte får svar.
5. Kollar FB, Insta, Twitter, lite mindre stillsamt undrandes vad han gör.
6. Börjar av ingen anledning alls fundera på om det finns ett FBI i Sverige.
7. Samt om det går att bryta sig in där.
8. För att skicka ut en drönarpatrull med ansiktsigenkänning på jakt efter karlsloken.
9. Kollar mobilen – påminner mig själv om att jag är lugn. Cool. Queen of the world. Beyonces rumpmuskel. Men…… VARFÖR I HELVETE HAR HAN INTE SVARAT FÖR??!!
10. Varför varför varför varför what the hell what the hell what the hell!!!!
11. Kommer fram till att felet är jeansen jag bar. Eller tröjan! Eller det där sättet jag sa ”sushi” på!! Det är fasen SJUKT störigt när jag säger SUSHI!!!
12. Suckar djupt. Jaha. Som alltid. Jag kan inte få någon som jag tycker verkar lite fin. Accepterar stoiskt mitt öde – jag kommer dö ensam…
13. Går in i min fuck honom-fas! Fuck honom! Jag klarar mig ändå! For fuck sake!
14. Raderar hans nummer. Rätar på ryggen. Är Queen of the world igen! Janis Joplins gomspene! Fuck allt!
15. Det plingar till i mobilen.
16. Ett svar.
17. Men hell no! Heeeeeellll nooooooo!!! Han ska inte tro att han blir förlåten så lätt! Jag har faktiskt… vad hette det nu igen..? Det där som folk har… Värdighet!!
16. Kastar mobilen i väskan och vägrar titta på den!
17. Jag säger nej. NEJ! Han ska minsann inte tro att jag tänker svara! Inte efter han gjorde det oförlåtliga, det vedervärdiga, det KRÄNKANDE, av att… dröja exakt sex minuter med ett svar.

Såattee. Bra att man inte är galen. Verkligen.

Min kära, starka, fantastiska armé där ute. Om ni visste vad glad jag är för att ni fortfarande då och då har tittat in här. Det är tack vare er jag vågar mig på att titta tillbaka. Trots att jag känner mig ungefär lika inspirerande som en 1700-talsgudstjänst utförd på latin. Det senaste året har jag nämligen ägnat mig åt något oerhört förnedrande. Jag skulle till och med vilja säga förödmjukande. Med en dumstruthatt och ett par för korta byxor på. Jag har ägnat mig åt… känslor.

Jorå, så äre! Från att ha gått på dejt efter dejt efter dejt utan att bli intresserad av en enda så flyttade tydligen Per Gessle in i mitt huvud och genast kom alla känslorna på en och samma gång. (Kan vi exorcista ut den jäkeln, eller?! Han använder uppenbarligen så mycket hårspray att alla mina hjärnceller har dött.) Det har bara varit ett litet problem. Det som ovan scenario med röntgenskarp tydlighet bevisar – jag är galen. Men det berättar jag om i ett blogginlägg snart igen! Jag kommer tillbaka! Och tills dess får ni hålla tummarna för att den braiga förstadejten blir till en braig andradejt. För jag svarade ändå tillslut. Så nu har han alla de där chanserna att avvisa mig som gör livet underbart roligt! Gudabenådat fantastiskt! PRECIS lika kul som att, tja, karva sig i ögat med en gaffel! Så jorå… To be continued.

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!