Mess som dödar

Posted in En skopa förnedring till?

Nej, kära forskare, anledningen till att ensamstående löper dubbelt så stor risk för att dö i hjärtinfarkt är inte socioekonomiska faktorer och att ingen hemma kan hjälpa till vid nöd. Visst, det kanske verkar så för närsynta forskarögon. Men vi här vet den sanna förklaringen

Det är på grund av mess. Mer specifikt obesvarade mess. Mer specifikt väntan på alla förebannade mess som inte kommer och håret vi sliter när vi försöker klura ut om vårt mess inte kom fram, om deras mess fått ett error, om 3G-nätet förvandlade det där kommatecknet vi skrev till en peniskränkande förolämpning och om det vore något annat än fullt befogat att åka hem till personens lägenhet, bryta oss in och ställa oss bakom människans toalettdörr för att kunna hoppa fram och trycka ner jäkeln i badkaret och primalskriksvråla ”Svara då för i heleveeeteee??!!”.

En vän träffade för ett halvår sedan en söt pojke. Tyvärr hörde han efteråt inte av sig igen. Förrän nu. Ett halvår senare! Han skickar ett supergulligt mess där han verkligen ber om ursäkt och hoppas på en ny chans. Bönar faktiskt lite. Ber faktiskt en hel del. Så hon låter sig blidkas, och skickar ett roligt mess tillbaka. Bara för att… inte få svar!!

Vem fasen utvecklar inte hjärtinfarkt, hjärnblödning, gallstenskrämpor och ett ryckande öga med hängande ögonlock av något sånt?!

Nej, det är ett medicinskt under att vi singlar lever längre än till 20-års dagen… Där är en premiss värd att forska på!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

All I want for Christmas is… dejting med samtal!

Posted in Dejting, Observationer

Okej då, jag kanske inte behöver bli förstådd, det kanske har naiviteten av en Miss World-tävlande och hennes världsfreds-önskemål. Men jag önskar så att lite dejting med äkta samtal låg inom det godtagbara spannet för realism! Ett samtal i definitionen av två människor som i böljande symmetri ömsom lyssnar och pratar, frågar och delar med sig. Men att hitta det i Stockholm är som att leta efter en lyktstolpe som plötsligt bjuder upp till rumba…

Några frågor till dig, en fråga till mig, det är att krångla till det i en stad där jag-fokuseringen har vant alla vid att man helt enkelt avbryter. Och visst, om vi alla pratar om oss själva lika mycket så blir det ju onekligen balans… Om än lika andefattigt som en fotbolls-vm-match utan boll.

Genom en nätdejt har jag ett par gånger träffat en jättefin kille. Men denna snälla pojke, som inte har ett korn av elakhet i sig och vill rikta all den ljuvliga snällheten mot mig, är samtidigt inte det minsta intresserad av vem just jag är…