Om att ha ett förhållande – med sitt jobb

Posted in Skratta åt det tragiska

Kära, fantastiska, fina ni – förlåt att jag är ungefär lika närvarande som en ren ton på Idot-tv-sändningen just nu. Anledningen är att jag är mitt uppe i ett passionerat förhållande. Med mitt jobb.

Jorå, ingen hälsar mig i dörren när jag kommer hem, men vad gör väl det när man kan tillbringa kvällen med att bekanta sig med ett nytt jobbområde?! Och visst, ingen tittar mig djupt i ögonen och säger att min nya tröja är fin (som ju killar alltid brukar göra, absolut), men jag tittar minsann djupt in i en datorskärm och säger att dess programfönster är magnifika. Och, tja, det kanske är lite jobbigt att somna när sängen är kall och fötterna fryser, och det kanske är lite besvärligt att jag alltid vaknar kl 04 och det inte finns någon bröstkorg jag kan trycka örat mot för att vaggas ner till ljudet av andetag. Visst, det är… ja ni vet, som det är. Men jag blir ändå genuint glad av mitt jobb, och jag vaknar för att hjärnan tycker det är alldeles för länge sedan den fick tugga på den där tankenöten som vägrar att knäckas, så kanske kan det här bli mitt liv, helt enkelt. Ingen kommer ligga bredvid mig på kyrkogården, men på gravstenen kommer det stå ”Hon var en bra arbetare”.

Men visst, man skulle så klart kunna bli lite orolig… Som när jag i går fick en plötslig impuls att slicka lite på skärmen efter att jag hade lyckats lösa ett extra svårt problem. Eller när jag fick ett pockande sms från 28-åringen och jag svarar att han gärna får komma över, så länge jag får fortsätta läsa en rapport, medan han, ja ni vet, håller sig lite till vänster i skumpandet. Tjaa, jag kan kanske erkänna att hans förfärade svar med fler kraftuttryck än jag dittills visste fanns skulle kunna vara förståeligt, i någons oerhört överkänsliga ögon. Visst, det kan jag väl.

Men…

Jag har det bättre här. Vid min dator. För där ute måste man dejta, och lära känna, och bli dissad och behöva dumpa, och om jag väl träffar på några matadorer som jag vill slicka på i stället för min skärm så kommer de bara sticka ner mig. Så jag sitter vid min dator i stället. Och luktar på tangentplast och den vaga doften av mina skrumpnande äggstockar. Weehoo!

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!