Dagen efter dagen-efter

Posted in Singelliv

Jorå, det vore ju synd att inte vara förutsägbar, det vore det… I så fall hade ju något så katastrofalt kunnat hända som att jag faktiskt fann mig själv i en situation som leder till ett hälsosamt förhållande!

Söndagens inlägg var förproducerat i äkta bloggplaneringsstil (jag börjar lära mig det här!) eftersom jag visste att jag troligtvis skulle tillbringa dagen med att återbekanta mig med magsäckens halvsmältna matintag på det dödslängtande och nådbönande sätt som kroppen anser att man förtjänar för att man druckit mer än två teskedar vin trots att man är över 30. Kroppen är en sadistisk liten åldersdiskriminerare, minsann.

I alla fall… Lördagens utgång resulterade i en efterfest hos en kille som jag tyckte var lite intressant. Så, vad sägs om frågesport i Singelbloggarens patetiskt återkommande urvalsstrategi?! Gissa om han var ”mellan jobb”? Gissa om han nyligen hade blivit dumpad? Gissa om han då och då tar droger?

Bingo, tre rätt av tre! Vinnaren får en framrusande Singelbloggare som flämtande undrar om någon sa arbetslös och undrar var godisbiten är så att hon kan få slicka lite på den. (Huva! Den där liknelsen var banne mig för magstark till och med för min dagen efter dagen-efter-ångesten!)

Så, till mina måndagsfunderingar: Kan man anlita någon som raggningsdörrvakt? Ingen släpps innanför mina särade ben utan att vakten kollar har-sin-skit-i-ordning-legitimation? Jag tror nämligen inte jag har en acceptabel nivå av allmänt vett för att välja mina egna män. (Inte för att jag särade på benen för karln, men det var säkert inte på grund av mitt val. Det kan ha varit hans. Eller, ja, de övriga 10 pers som trängdes i lägenheten.)

By the way, hrrm, ni vet ju alla att jag är en vildkatt till kvinna som har levt sitt liv så mycket på the wild side att Keith Richards skulle framstå som ett spädbarn och Elvis som hans teddybjörn. Jorå, hrrm… Jag har bara en liten fråga: Vad är weed? Är det marijuana eller hasch? Eller är det något annat? Och när jag skriver detta blir jag tvungen att kolla upp stavningen på både marijuana och hasch, eftersom det är ord som tydligen inte har gjort särskilt återkommande gästspel i det plugghästorienterade och missbrukar-bara-män-fokuserade dramat av mitt liv. Jajamen, en riktig katta är vad jag är! Se upp lagens väktare, jag är så out of control att jag snart kommer lägga mig raklång och försöka snorta upp skiljelinjen på E4:an!

(…)

Visst heter det snorta?

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Singel i Stockholm

Posted in Singelliv

Ibland lever man med huvudet så långt uppkört i sin egen röv att man tittar ut på världen från bakom sina egna halsmandlar. Speciellt jag. Eftersom jag i valet mellan att se glaset halvfullt eller halvtomt genast börjar bittermuttra om att bartendern gav ett mycket finare glas till någon annan. Så jag behövde en påminnelse om vad det egentligen innebär att vara singel i Stockholm, jämfört med att vara singel i exempelvis Östersund eller Örkelljunga. Och det är där ni för-bövelen-vad-ni-är-fina-läsare kommer in. Ni har nämligen påmint mig om att det faktiskt finns en värld utanför mitt eget huvud (vet inte varför någon skulle vilja leva där, men visst, smaken och röven och allt det där).

Så nu jäklar, bloggläsare, spänn fast humörbältet och tag plats i Singelbloggarens munterhetsraket: det här glädjesprakande inlägget kommer få er att bumbibjörnstudsa från stolarna av pur positivitet! (Jag vet, ordet positiv har nog aldrig använts i den här bloggen tidigare. Vi mer bittert lagda får helt enkelt ta en huvudvärkstablett och stå ut.) Jag ska nämligen lista…

Topp 3 fördelar med att vara singel i Stockholm

1. Utbudet av singlar
Stockholm är en flugfjärt till huvudstad som ändå lyckas vara en av världens mest singeltätaste. Enligt statistiken borde man knappt kunna gå utanför dörren utan att okopplade singeltikar och ensamståendehanar springer fram och torrjuckar mot ens ben.
Men… och jag vill verkligen inte regna på den SCB-stämplade solparaden… MEN, vi som bor här vet ju att anledningen till att Stockholm är en av de mest singeltätaste i världen är att vi fan hellre stoppar in ett pekfinger i Hannibal Lecters mun än interagerar med varandra. För i Stockholm river vi upp närmaste kullersten med våra vämanikyrerade naglar och stenar varenda jäkel som gör misstaget att möta någon annans blick. Verkar det som i alla fall. Eftersom alla kurar ihop sig, kör in blicken i en vägg eller till och med har på sig solglasögon mitt i vintern. Vilket också kan bero på att de är fullständigt dumma i huvudet, men i alla fall… Eum… Hrrm, positiv var det ja… Men visst, utbudet finns!

2. Stockholms uteliv
Till skillnad från min lilla hemstad där alla utnämns till byfånar bortom allt hopp om räddning ifall de inte skaffat barn vid typ 17, så är det ju trevligt att det finns ett rätt så stort antal singelmänniskor i alla åldrar på barerna och klubbarna i Stockholm.
Men… Vi bör kanske i alla fall nämna att stockholmarna sedan kommer utnämna en till byfåne om man faktiskt tilltalar dem. Jorå, om någon okänd får för sig att inleda ett samtal med oss använder vi uppspärrade blickar, övertydligt kroppsspråk och ibland skräckfyllda gallskrik för att göra klart att människan borde spärras in på mentalsjukhus. Även om det är en snygging som vi själva egentligen skulle vilja stalkerflåsa i nacken. För det går liksom av bara farten. Vi har ju åkt Stockholms tunnelbana – vi vet minsann att det rätta sättet att bemöta folk är att ignorera dem!

3. Dejtingmöjligheterna
Ni bloggläsare har påmint mig om att vi stockholmare ändå borde vara glada (åh jisses, ännu ett positivt uttryck, se upp för regnande kossor och uppskjutande istappar från det överfrusna helvetet…) över att vi ändå har ett stort urval på nätdejtingsidor som Happy Pancake och Match. Vilket också skulle kunna tolkas som att vi är en abnormt stor grupp med loosers, men visst, fler loosers att välja mellan jämfört med inga alls är så klart att föredra.
Så… det är ju bra. Absolut. Jag ska lämna det där.
(…) Sväljer. (…) Hostar lite. (…) Slemharklar upp ett tillägg som amerikansk-rugbyplöjer sig fram i min kropp och tacklar sig ut genom munnen:
En liten sak måste jag bara få lägga till! När vi väl befinner oss inom den kontext där social kontakt faktiskt accepteras utan risk för vare sig nedklubbning eller inspärrning, det vill säga den så kallade dejten, är vi ändå ytterst noga med att prata trevligt, spänna våra vältränade mingelmuskler, le och konversera, men aldrig… ALDRIG EVER NÅGONSIN säga något som faktiskt skulle kunna vara personligt!! Eller förtroligt. Eller typ, humant! Hujedamig, låt mig för guds skull inte märka att jag har en MÄNNISKA framför mig – det vore ju fan inte okej! Så nejdå, vi tomhetstalar i timmar utan att säga ett enda dugg, för vi tar redan för givet att den här dejten kommer ersättas av någon annan. Och någon annan efter det. Och därefter ett ligg eller två innan en tredje tungroterare gör saliventré på hångelscenen. Och vem orkar lära känna den strida ström av passerande siluetter mot natthimlen liksom. Men visst, singeldejter finns det, och singlar kommer de och jag förbli, för har vi minsann inte tid att lära känna varandra inte.

Så titta, det är jättebra att vara singel i Stockholm! Vi riskerar att bli stenade då och då, men vi har ju ändå väldigt många som vi inte kan prata med och inte kan titta på. Strålande!

Se, vem sa att jag inte kunde vara positiv, va?!

Mja, jag behöver nog lite mer perspektiv ändå. Berätta! Hur är det att vara singel i din stad?

Stockholms uteliv: Att ragga på Stureplan

Posted in En skopa förnedring till?

Lyckopillerpåtänd glädjekullerbytta vad roligt det är att ragga på Stureplan!

Raggningsteknik 1: Spontant vända sig om till en söt kille i baren och fråga om han har en trevlig kväll.
Respons: ”Visst, tjejen, visst. Så vadå, du vill ha en drink eller?”

Raggningsteknik 2: Fråga om en tändare. (Till den giftbomb man tänker brisera i ens lungor eftersom svenskarna är ett så till den milda grad praktiskt lagt folk att vi inte förstår varför man skulle vilja tilltala någon utan att ha en bruttonationalprodukthöjande anledning. Sociabilitet..? Nu förstår jag inte vad du menar?)
Respons: ”Visst, tjejen, visst. Så jag antar att du har slut på cigg eller?”

Raggningsteknik 3: Le mot en främling på dansgolvet.
Respons: Plötsligt finna sig själv fångad i en heimlich manöver där människan bakom verkar tro att man lider av akut punktering så allvarlig att den när som helst kommer ta ens liv. Eftersom han frustande försöker använda diverse löshängande kroppsdelar till att täppa till något hål. Den moderna hjälten…

I dag ska jag knarka överextatiska Disney-filmer och hjärntvättande romcoms i ett desperat försök att återfinna min tro på mänskligheten. Trevlig helg!