Vänskap – lusten att ibland ge en örfil

Det finns människor, enfaldigt ofördärvade och enerverande tillitsfulla människor, som innan första dejten ens är slut låter dagdrömmarna springa iväg till när personen kommer fria, var giftermålet ska äga rum och vad deras gemensamma barn kommer heta. Självklart väldigt obetänksamt och ett säkert sätt att få sitt hjärta krossat oftare än en fiskmås skiter, men i vilket fall som helst, ett vanligt och allmänt accepterat mänskligt beteende. Tyvärr.

Jag är inte en av dessa människor. Jag förstår inte dessa människor. Jag har vid upprepade tillfällen varit tvungen att sitta på mina händer för att hålla mig från att örfila dessa människor, medan jag lallar stumt för mig själv tills personen slutar återge drömmarna och jag slutar vilja skrika ”men är du för fan helt dum i huvudet?!” Vilket inte skulle vara en närhetsbyggande respons i kvinnlig vänskap. Vi skulle inte direkt gå arm i arm och fnissa över vilket efternamn dagdrömmaren ska ha efter ett sådant utbrott, om man säger så.

Så i the name of vänskap måste jag efter dagens fika köpa sådan där bedövningskräm som lindrar muskelvärk. Jag tror nämligen att jag har suttit sönder min hand…

FacebookTwitterGoogle+EmailDealerkärlek!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *